Göteborgsposten – 25 augusti 1870, sida 1

gränden. Jag beslöt att besöka honom. Han torde kunna upplysa mig om namnet på den prest som predikade för Weslepyanersamfundet i Ullerton på Rebecca Caulfields tid, och af hans afkomlingar skulle jag kunna få nya upplysningar. Jag hade ej svårt att finna stället, knackade på mr Goodges dörr och var kort derefter inbegripen i samtal med denne herre. Jag hade tur. Det var hans egen farfars bror som predikat för Rebecca Caulfield. — Jag är använd i en affär som står i ett aflägset samband med den Haygarthska familjoistorien, sade jag, och om ni kan meddela mig någon underrättelse rörande detta ämne, skulle jag vara er ytterst förbunden, sade jag. Jag lade vigt vid ordet aflägset och tyckte mig sjelf vara en riktig Talleyrand. — Hvad slags underrättelse åstundar ni? frågade mr Goodge tankfullt. — Någon underrättelse rörande Matthew Haygarth eller hans hustru. Mr Goodge blef djupt tankfull. — Jag är ej fallen för att handla obetänksamt, sade han; de som ledas af impulsen äro satans anhängare. Jag tager råd i nattens tystnad och väntar visdomens hviskningar vakande under mörkrets timmar. Ni måste tillåta mig öfverväga denna sak i mitt sinne och vara lugn. Jag sade mr Goodge att jag var beredd afvakta den tid han sjelf fann lämplig för meddelande af de upplysningar han kunde lemna mig. — Det är tägnesamt, sade pastorn i blid ton; de verldsligt sinnade äro sfallna för att rusa blindt genom