ILarjehanda. Snpionjagten i Paris. Från Paris skrifves till Times af dess dervarande korrespondent: — Jag reste i dag ut för att beskåda Paris befästningar, i hopp att sedan kunna meddela edra läsare huruvida förberedelser för att kunna motstå en belägring verkligen vidtogos eller icke. Ack, jag hade gjort upp räkningen utan mina parisiska värdar: Knappt hade jag bestigit fästningsverken och i mina betraktelser hunnit till den slutsatsen att, om Paris verkligen skall sättas i försvarstillstånd, en obarmhertig förstöring af trädgårdar, buskar, aller och lustparker måste företagas innan de tyska skarpskyttarne. som väl förstå att söka sig skydd bakom dylika föremål, äro på en dagsmarschs afstånd från staden — jag hade knappt hunnit till denna punkt i mina betraktelser, förrän tvenne polisbetjenter kommo till mig och yrkade att jag skulle medfölja till polisstationen. Mitt pass förmådde icke skydda mig hvarken inför dem eller polisstationen. Och jag tror i sanning att i närvarande ögonblick ett pass mera skadar än gagnar, ty polisen kan icke förstå innehållet och inbillar sig derför att det innebär ett fint bedrägeri från en listig spions sida för att narra dem. Efter att hafva blifvit förd omkring i Paris under en och en half timme, naturligtvis ådragande mig, der jag vandrade emellan mina två följeslagare, större uppmärksamhet än behagligt var för en man med mina anspråkslösa böjelser, blef jag slutligen inställd för polisprefekturen. Troligen hade jag måst qvarstanna der ännu om jag icke händelsevis hade haft lyckan vara personligen bekant med prefektens handsekreterare. Denne ställde om att jag med ens blef befriad ur min fångenskap. Han lyckönskade mig hjertligt till att hafva blifvit arresterad af polisbetjenter och icke råkat ut för samma öde, som dagen förut drabbade ett par fransmän. Dessa hade nemligen varit nog djerfva att göra några frågor om en kanon på befästningarne och straxt hade de blifvit gripna at ett par dilettanter i yrket att fånga spioner samt på ett groft sätt behandlade af dem. Spiongripande är f. n. sporten under säsongen, och yrkesmän såväl som amatörer störta sig med begärlighet in i densamma. Den har fördelen att ligga inom omfånget at de klenaste själsförmögenheternas verkningskrets, sedan numera äfven den ringaste anledning är tillräcklig för att göra en främling miss