tänkt som spion. Min ågriphummer kastade sig öfver mig med öfverväldigande styrka, blott derföre att jag icke kunde svära på i hvilken gata jag tagit den droska, i hvilken jag åkte, och efter att ha anställt korsförhör med min kusk, frågade han mig misstänksamt, huru det kom sig att jag hyrt vagn i Rue Rivoli, medan jag bodde vid Rue Luxembourg. Sedermera hade jag den tillfredsställelsen att höra min polisföljeslagare blifva duktigt uppsnubbad af sin förman, när han inför denne kom fram med samma bevis för min brottslighet. Emellertid fick jag ändå, såsom jag nämnt, marschera med till prefekturen, och jag hoppas derför att under dylika omständigheter era tidningsläsare skola ursäkta mig, om jag icke mer vågar mig upp på Paris fästningsverk — åtminstone sker detta icke förr än jag blifvit tillräckligt ofta arresterad i andra stadsdelar, för att slutligen tillhöra antalet af de gentlemän, hvilkas korta karakteristik är den: känd af polisen