Göteborgsposten – 23 augusti 1870, sida 3

90 UHHSTITILIKTIHESSIRIL all SåSOm I arommen andas djupt; men den blodiga drömbilden ville icke försvinna. ——— —— Å 2 . Smånyheter från kriget. Den i gårdagens n:r omnämnda, nya krigssången af Gounod, A la Frontisre, har redan hunnit förvärfva sig eu ofantlig popularitet. Det heter härom i Liberte: Nu för tiden går ingen på operan om ej för att få höra våra nationalsånger. Näst efter Marseillaisen har Gounods nya sång eröfrat publikens hjerta. Den är manlig och enkel, allvarlig och oförsagd. den uppeldar modet och väcker entusiasmen ; rytmen är stormmarschens. Sångaren Devoyod sjunger den hvarje afton med hänförelse på stora operan och hvarje afton stämmer publiken in i refrängen. — Henri de Bernadotte, en nevö till Carl XV, har nyligen inträdt som frivillig i det franska första beridna jägareregementet. Han har två bröder, som redan äro under fanorna. — I ett sällskap i England, hvarest man samtalade om den mycket omordade hemliga traktaten mellan Frankrike och Preussen voro meningarne mycket delade om hvilken af de båda statsmännen, som hade rätt. Endast en herre i sällskapet satt tyst och ville icke yttra sig. Då man emellertid envisades att få höra hans mening, utbrast han: Jag vill helst vara Bismarck i dennaoch Benedetti i den andra verlden. — Figaro berättar följande historia: En afton för någon tid sedan vandrade en gammal, enkelt klädd man från bangården i Metz, dit han just anländt med tåget, genom staden och stannade utanför prefekturen. Regnet, som föll i strömmar, hade drifvit stadens innevånare, som ledsnat vid att gå på jagt efter spioner, in i deras hus, annars hade det nog blifvit fråga om främlingen med det anmärkningsvärda utseendet obehindradt kunnat nå sin bestämmelseort. Mannen vände sig till posten utanför prefekturen, denne mätte den genomblötte och med smuts öfverstänkte gubben från topp till tå och skulle måhända visat bort denne, om ej hans militära instinkt röjt för honom att han stod framför en som var van att befalla. Soldaten tillkallade portvakten, denne ordonnansofficeren och denne general Reille, till hvilken den främmande sade: Säg till kejsaren, att general Changarnier önskar att tala med honom ! Dessa ord hade en magisk verkan; kejsaren, som var allena, lemnade generalen straxt företräde och dessa två män, som på 19 år icke talat vid hvarandra, stodo nu ansigte mot ansigte. Sire, sade generalen, Frankrike är i fara. Jag är en gammal soldat och jag kommer för att tillbjuda er min erfarenhet och min värja. Värjan kan måhända icke uträtta mycket, ty jag är 78 år, men jag tror att hufvudet ännu är redigt?. Efter dessa ord stängdes dörren och de båda männen hade ett hemligt samtal itvå timmar. Då dörren åter öppnades var det kejsaren som talade. Lat servera för generalen, sade han, sedan i morgon har han ej spisat någonting. Säg åt grefve dÅure att en häst genast skall utväljas åt generalen och låt ställa i ordning hans rum, han är en af våra, mina herrar! Sedan dess har kejsaren och generalen varit oskiljaktiga. Den gamle soldaten hade kommit så fort han fått underrättelse om olyckorna, han förde ingenting med sig, utan linne och kläder måste man skaffa honom. — En till Köln införd tysk soldat, som blifvit sårad i slaget vid Forbach, har bl. a. berättat: Chassepot-gevärets förträfflighet är öfver allt tvifvel. men franska soldaten lägger föga vigt vid att sigta. Istället för att lägga geväret mot kinden stödja de geväret mot höften och fyra af utan uppehåll så fort som möjligt. Den farligaste ståndpunkten för deras mtostandare var derföre c:a 500 steg framför tienden, emedan kulornas tart då mattats, de sjönko och träffade. Men står man närmare gå de flesta öfver hufvudet utan att göra någon skada. Be rättelserna om ett formligt kulregn öfver de preussiska trupperna äro derföre ej öfverdrifna. Resultatet deraf blef, aut preussarne fingo flera sårade än döda. Ett påtallande stort antal af dessa sår äro skottsår på venstra armen, med hvilket geväret uppehålles vid sigtandet. Hos fransmännen egde ett omvändt förhållande rum, iföljd af preussarnes omsorgsfulla sigtande ha de nemligen flera döda än sårade. — Palais Luxembourg i Paris har blifvit inredt till lasarett för sårade soldater och kommer att ställas under den berömde läkaren d:r Nslatons öfverinseende. — I de stora byggnaderna på Place Chateau d Fau i Paris, de s. k. Magasins-Reunis, som länge stått tomma och obegagnade, inlogerades för några dagar sedan 6000 tullbetjenter, som ankommit till Paris från de norra departementena. De franska tullbetjenterna, hvaraf det finnes öfver 20,000, äro alla f. d. soldater och bilda ett särskildt regemente, hvilket antagligen äfven kommer att afgå till armåen. — En stor del af Paris teatrar kommer innan kort att stängas, enär deras bästa krafter blifvit kallade under fanorna. I allmänhet börjar man redan nu att erfara verkningarne af den nya värnepligtslagen, som inkallar alla vapenföra män, som ej fyllt 35 år, till krigstjenst; ej få verkstäder och kontor äro stängda på grund af brist på folk; handel och vandel stå så godt som stilla och alla lugna göromål öfvergifvas. Det är en sorglig, men nödvändig följd af kriget. — Franska tidningarne omtala nu en mängd detaljer vittnande om den makalösa tapperhet, som franska trupperna lagt i dagen i de sista drabbningarne. Sålunda berättar man om ett zouar-reg:te af Mac Mahons afdelning, hvilket efter att ha mårscherat 6 svenska mil kämpade i 6 timmar och derefter drog sig tillbaka på en sträcka af 3 sv. mil. At regementets 67 officerare stupade eller sårades 45 och alla de öfriga officerarne med undantag at en kap en fingo lättare sår. I ett annat regemente gick tanan 27 gånger från hand till hand, då fanforarne oupphörligt dignade ner för fiendens kulor och måste remplaceras 27 gånger. Men den så tappert lörsvarade tanan kom sondersliten och genomborrad tillbaka ti.l lägret som ett bevis på de franska soldaternas hjeltemod. Hvarjehanda. Spionjagten i Paris. Från Paris skrif1 — — SA or — 2 ÄT F — 5