Göteborgsposten – 20 augusti 1870, sida 1

1100660T OCH ala. H. 1. Hal OCU:GGALT all Statupia denna tidnings krönikeskrifvare som lögnare. Vi begagna icke samma mångelskeordbok som H. T:s redaktion, vi vilja åtnöja oss med att framlägga ett litet alltför näpet florilegium, hemtadt ur det ärade bladets nummer för de senast tilländalupna fyra veckorna. Under denna tid ha vi i allsköns tysthet, medvetna som vi äro om att allmänheten, hvilken i denna sak nog ändå har ögonen fullt öppna, vämjes vid ett dagligt käbbel mellan tvenne på samma plats utkommande tidningar, samlat några små materialier till en anspråkslös framställning af H. T:s egendomliga sätt att vara under de fyra sista veckorna: Lögnaren ber att denna gång få framträda som skildrare af: Hvad är sanning? eller Stora Samtidas uppfattning af svenska pressens Rättigheter och Skyldigheter återgifna med deras egna ord i Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning Juli—Augusti 1870. Stort Spektakel i flera nummer. (Scenen: Den offentliga arenan.) Skildraren (framträdande). Nitt herrskap! Jag rullar mej! (tyst). Apropos, står inte der en referent för Nattens Nyheter? Jo, minsann! Stackars karl! Inte ska han stå, inte! Han bör vara alldeles uppgifven af trötthet efter alla sina mörksens gerningar. Om jag skulle . .. jaha... men jag blir väl tvungen att tala tyska, annars begriper menniskan mej inte! (högt) Bitte gefälligst, mein Herr, steigen Sie nun eine Treppe höher! Die beiden Ochsen-Augen sind ja ganz unbesetzt! Viel leicht brauchen Sie wie gewöhnlich alle beide: (fortsätter på svenska till sitt öfriga auditorium) Silence, messieurs et mesdames! Nu börjas det ! (framtager en bundt tidningar och föreläser. Obs.! Kursiveringen skall antyda, att föreläsaren läg ger särskild vigt på hvad han läser). (läser) Handelstidningen för d. 22 Juli: De finnas, som tro att, i en diskussion, en svag argumentation i sak kan erhålla styrka genom att man tilldelar motparten en hop epiteter. Vi tro ej derpå och anse i öfrigt att denna sak, hvarutinnan vi blifvit utsatta för gensägelser från åtskilliga våra samtidas sida, är af så stor vigt och kan betraktas från så olika sidor, att man ej bör upptaga tid och utrymme med onödiga utgjutelser af mera personlig beskaffenhet. Må man således tala huru mycket man vill om Handelstidningens Åfantasterik, virrighete, m. m., det kommer oss ej vid. Deremot hoppas vi kunna visa, genom våra framställningar, på hvilkendera sidan både logik, sundt förnuft, rättvisa och statsklokhet ligga. (talar) Beviset för logiken: (läser) H.-T. d. 23 Juli: — — Vi antaga på samma gång, att man icke bör genom hätska utgjutelser mot den makt, hvilken allena kan blifva föremål för de krigslystnas planer, uppkalla en stämning som kan gifva luft åt de hemliga önskningarne. Vi upprepa: det är der sjelfbeherrskning behöfves; det är der ansvaret för upphetsande tal faller. Deremot ligger icke den ringaste fara uti att. såsom vi gjort, tala för den part, hvilken man vill betrakta såsom fiende och mot den, som man vill taga till bundsförvandt. Det är denna distinktion vi önskade att de herrar måtte begripa, hvilka anklaga oss för inkonseqvens i denna punkt. (talar) Begriper herrskapet? (Ingen svarar.) (högre) Finns det ingen som begriper? Nattens Nyheters referent spritter till och ropar yrvaket:) Jag vet allt, förstår allt, jag begriper allt — — (gäspar) Bravo, Hedberg, bravo Ryd-Ryd-lund! (fortsätter att meditera med slutna ögon). Skildraren (talar). Beviset för sunda förnuftet! Ehem! (läser): H. I. d. 15 Juli. — — Vår enda naturliga och rätta ställning är på Tysklands sida. och : H. T. d. 31 Juli. De, som nu skräna sin Marseljäs (hvilken det så länge varit Frankrikes eget folk förbjudet att sjunga) skola kanske studsa tillbaka för denna konseqvens, notabene, då de blifvit mäktige af någon besinning på det politiska området. Månne alltså ej klokheten fordrar, att vi här ställa oss absolut neutrala, äfven hvad angår de högljudda manifestationerna af våra sympatier. Ty de kunna en gång, såsom man säger, komma surt efter. — — — och så konklusionen: H. T. d. 5 Aug. — — Det är då också vigtigt, yttrar Posttidningen vidare, att tidningspressen icke försvårar ställningen genom att utbreda rykten, som iro egnade att rubba utlandets förtroende till regeringens meddelade afsigter. Denna Posttidningens erinran synes vara ganska välbetänkt och på sin plats. — — — Bäst är ock, att man aktar sig för obehöriga och retsamma utmaningar, åt hvilka man sedermera ej kan gifva kraft. (talar) Mitt herrskap! Nu har ni kanske lust att höra i hvilka ordalag en ansedd svensk publicist i våra dagar finner det tillständigt att bemöta en motståndare? (Rop af: ja, ja! Nattens Nyheters referent mumlar i sömnen: Afbasning! Satmedels-matsedelsgrefve-tele-grafen!) Skildraren (läser): H. T. d. 1 Aug. — — Hvad skall man genmäla till en sådan beskyllning, till en sådan oblyghet, hvilken ej ens våra argaste motståndare inom skandalpressen tillåtit sig? Hvad skall en ärlig man svara en hamnbuse — denne må vara klädd i än så fina kläder — som beskyller honom för vanhederliga dåd? Ställa honom inför rätta? Det är ett otacksamt besvär. Ett slag i synen är ock ett dåligt sätt att gå tillväga. Han måste låta den lumpna varelsen hållas. Vi befinna oss i denna ställning gentemot Stockholmsposten. En röst från 5:te raden. Hamnbuse! Bravo! Så ska di knäppas! (Man kyssjar i salongen). Skildraren (bugar sig för dem som hyssjat): Jag tackar i vettets, hyfsningens och anständighetens namn, å egna och kamraters vägnar! Men nu kanske vi ska läsa upp Lursäkten. Kors! den är tryckt med finare stil! Nåja, den andra var då verkligen för grof!