Göteborgsposten – 20 augusti 1870, sida 1

MYIVN VD situation hafva vi befunnit oss gentemot Stockholmsposten, men dermed hafva vi ingalunda, hvarken till orden eller andemeningen, velat använda ett sådant epitet mot Stockholmsposten, en förklaring, vid hvilken vi torde kunna fordra att bli trodda på vårt ord, likasom vi villigt erkänna, att jemförelsen kunde vara bättre vald. Det kan vara tid på att nu sluta med de inbördes anklagelserna för lögnaktighet och medvetet bakdanteri, m. m., men behaga våra kolleger upprepa dem, lära vi ej ämna låta dem göra det oanmärkt. (talar) Och mannen höll ord! Se här hvad han en vecka derefter säger om Aftonbladet (läser): H. T. d. 17 Au ug. — — lumpna advokatyr — — — Aftonbladets hånfulla tal tager sig mer än vanligt simpelt ut — — Det är oss i sanning ganska påkostande att nödgas gendrifva sådana lumpenheter — — — Aftonbladet citerar med sitt vanliga fadda grin våra ord — — Under alla förhållanden torde det vara klokast att hålla inne med grinet och smådelserna. (för sig sjelf, vid hågkomsten af något som passerat). Hm! Lumpenhet tyckes vara ett älsklingsord i skrift som i tryck! Och grinet — — — — (högt). Mitt herrskapl. Till slut några sällspordt vackra drag af rättvisa, då det gäller deu ena eller den andra krigförande nationen, at aktning för en qvinna, för en af de renaste statsmannakarakterer vår tids historia kan förete, för olika tänkande och för allmänna opinionen! (läser): H. T. d. 10 Aug. (Citerande Daily News) — Vär fransmännen sjunga om tyranner, blod och eröfringar samt deklamera om sina segrande örnars flygt öfver verlden, råka tyskarne i hänförelse öfver sitt beslut att motstå en fiendes angrepp och bevara sitt Vaterland. Icke en enda tysk soldat, med hvilken jag talat, har yttrat ett ord om eröfring och plundring. — — Hvad elan och lust för briljanta vapendater beträffar, kan den tyske soldaten icke jemföras med den franske, lika litet som han kan täfla med honom i laster. Afven den simplaste tysk har en flägt af poesi och renhet i sin kärlek, hvarpå fransmannen har intet anspråk. H. T. d. 11 Aug. — — Man känner nu med temlig visshet, att Ollivier icke velat kriget, utan fann sig tillfredsställd med prinsens af Hohenzollern afsägelse af den spanska kronan. Men han har ej ostraffadt låtit insnärja sig i den sköna kejsarinnans nät. — — — Ryktet berättar, att kejsarinnan förbereder sin afresa srån Paris. Den stolta spaniorskan skulle då ej hafva mod att trotsa de faror, hvilka hon nyligen sade sig vilja i första rummet dela. Det är utan tvifvel hennes olycksbringande inflytande, som i väsentlig mån framkallat detta krig med alla dess gräsligheter. Kanske anser man nu hennes aflägsnande från Paris nödvändigt. H. T. d. 15 Aug. — — Om oförståndet och fanatismen kunde längre förvåna oss, så skulle vi häpna öfver sådana företeelser; nu kunna vi endast betrakta dem med vemod och ömkan. — — — Men i Sverige, det fria, ridderliga Sverige — der hafva ännu despotismen, eröfringsbegäret, ja, terrorismen, med dess kränkningar af egendom och person, målsmän till sitt försvar! Ja, de finnas t. o. m. som i dessa onda makter vilja söka en Lallierad, en -hjelpsam hand för krigiska företag! och allmänheten protesterar ej häremot. Vi skulle rodna häröfver, derest vi ej vore djupt förvissade, att man skall snart nog få ögonen öppnade för de verkliga förhållandena, hvilka nu framställas af en stor del utaf landets press i en falsk dager. Skildraren (drar ett djupt andetag). Mu herrskap! Föreläsningen är slutad — såvida ni ej som idesert vill höra artikeln om ÅMarseillaisen i H. T. för d. 13 d:s? (Högljudda rop af: Nej! Nej! Det är nog att ha läst den en gång! Vi vilja ej höra talas om den vidare! — Nattens Nyheters referent sprit ter till och gör följande anteckning: P. S Märklig opinionsyttring. Då vid det högst intressanta mötets slut ordet Marseljäsen blott i förbigående nämndes, råkade församlingen i tormligt uppror. Nej! Nej! Vi vilja ej höra den vidare! Ned med Marseljäsen! ljod det rån alla håll. — Församlingen åtskiljes-. Vid dörren göres en öres-insamling för inköp af 2:ne exemplar af frih. Knigges Konsten att umgås med menniskor att öfversändas ull en viss redaktion. Nattens Ryhetersreferent, som ej har vexladt, lemnar i stället för en ett-öring en prenumerationssedel å -Nattens Nyheter, man anmärker det är för mycket, men han svarar mildt: Den äl inte stort mera värd och afreser derpå ögonblickligen med ett extra-laria häck-weg-natitåg till hufvudstaden). I ett sällskap politiserades härom aftonen som öfver allt nu för tiden. Jag undrar