Göteborgsposten – 19 augusti 1870, sida 3

Smanyheter fran kriget. En af Times korrespondenter, som på morgonen d. 6 d:s uppehöll sig i det preussiska lägret, men på aftonen medföljde fransmännen på deras återtåg, anslår fransmännens styrka i slaget vid Reichshafen till 25 å 30,000 man. IIvad preussarne angär, säger han, har jag all anledning tro, att begge deras flyglar, omkring en timma före slagets slut, förstärktes med flera brigader och att det var genom att kringgå fransmännens venstra flygel med friska trupper, som de vunno slaget. Preussarne voro, efter mitt förmenande, tre gånger så starka som fransmännen och deras artilleri var dessas vida öfverlägset. Det är ett verkligt mirakel att de med dessa ofantliga fördelar på sin sida ej segrat flera timmar förut. Jag upprepar det, det är ett mirakel och jag skall alltid med största rörelse ihågkomma de franska soldaternas beundransvärda tapperhet och hjeltemodiga uthällighet. — General Canrobert ankom i Fredags till Pais och öfvertog högsta befälet öfver stadens beättning. Paris befästningar äro satta i telegrafförbindelse såväl med hvarandra som med hufvudqvarteret i sjelfva staden. — Det berättas, att Abd-el-Kader står i begrepp att bilda en kår af 20,000 araber, med hvilka han vill inskeppa sig till Frankrike. — Från den franska befolkningen i Kalifornien har i dagarne till Paris anländt den betydliga summan af 50,000 fres att anväudas at komiten för särade franska soldaters skötsel. — I Berlin pågå naturligtvis äfven storartade insamlingar till förmån för preussiska sårade. En egendomlig sådan insamling är — stek-insamlingen. ÄÅndamålet med denna är att om möjligt kunna förskaffa de i militärsjukhusen och d:o lasaretten liggande sårade soldaterna en portion god stek dagligen. Hvar och en, som tecknar sig som deltagare i insamlingen, förbinder sig till att å en bestämd dag i hvarje vecka skicka en dugtig stek till någon af ofvannämnde inrättningar eller också att erlägga en bestämd, kontant penningsumma. — Chefen för den berömda berliner-gevärsfabriken, hr Barella, har anmält i preussiska krigsdepartementet att han bestämt 2:ne premier att utdelas åt en infanterist och en kavallerist, hvilka under det pågående kriget utföra någon framstående hjeltedat Den förre erhåller en fin dubbelbössa, den senare en utmärkt revolver. — Icke kan man just påstå, att hr Barella den gången förtagit sig! — Antalet gossar mellan 12—16 år, som sedan krigets utbrott försvunnit från Berlin och antagligen begifvit sig till krigsskådeplatsen, uppgår till c:a 40, men i hela Tyskland till öfver 100. — Följande historia, som i mer än ett hänseende synes vara en Munchhausiad, berättas i en tysk tidning: De mest skiljaktiga rykten om styrkan och beskastenheten af den vid Bitche lägrade franska hären gingo i tyska lägret. För att erhålla visshet i saken blef löjtnanten vid ett baierskt dragonregemente, hr von Munchhausen, utsänd på rekognoscering. Skyddad at nattens mörker öfvergick han gränsen, posterade vid annalkandet till Bitche sin afdelning i en skog och trängde derpå ensam fram, åtföljd endast af en pålitlig volontär. Denne placerade han på en höjd, som beherrskar trakten och från hvilken den till fästningen ledande hufvudväg samt franska lägret kunde iakttagas. Under det hr v. Mäönchhausen sjelf alarmerade fienden skulle volontären söka att beräkna antalet af de truppmassor, som i följd af alarmet kommo i rörelse. Insvept i en regnkappa och med mössa på hufvudet smög sig löjtn. v. Mänchhausen behändigt genom förpostlinien och framträngde långt in i det franska lägret, hvarest de flesta ännu befunno sig i sömn. Plötsligt afkastade han sig kappan, utbytte mössan mot pickelhufvan, drog sabeln och höjde med stark stämma ett kraftigt: Lefve hans majestät konungen af Preussen! Derefter vänder han sin häst, helsar leende de förvånade fransmännen och försvinner i största hast. Väl hveno otaliga skott kring honom, men lyckan står den djerfve bi, och löjtn. v. Mächhausen undslapp utan att behöfva göra närmare bekantskap med Chassepoten. Genom dessa gevärssalvor kom hela lägret i rörelse och utsändes från fästningen tre bataljoner, ett batteri och något kavalleri. Volontären gaf noga akt på dessa förhållanden och kunde deröfver afgifva noggrannt meddelande. Visserligen slog han icke omkring sig med fraser om bestämda sifteruppgifter, men hans rapport lydde helt enkelt