Göteborgsposten – 15 augusti 1870, sida 2

hafva upphäfis, men saken har ökat förbittringen bland fransmännen mot deras hemmatyskar, hvilka äfven tillvitas skulden för de alltid oroväckande telegramer, som genom Börsen kringspridas. I något samband härmed står väl uppgiften om att det nordtyska förbundets konsul i Lyon, Schlenker, blifvit, enligt telegram från Geneve, häktad och qvarstad lagd på hans egendom. Följande mystiska uppgift förekommer i ett bref från Geneve till Neue freie Presse; Konsuln för ett tyskt konungarike anlände för några dagar sedan hit (från Frankrike) med fem proppfyllda koffertar hvilka alla innehöllo värdepapper och pretiosa, ja, äfven otfentlig egendom. Möjligen har man belagt hans privategendom med qvarstad, för att betäcka beloppet af hvad han utfört. Visst är att v. Bismark har en för Frankrike mycket farlig allierade i de mångfaldiga tyskar som finnas på alla håll i detta land. Fransmännens hat emot dem börjar taga en alltmera ursinnig karakter; men skulle några bedröfliga följder häraf inträffa, så ha tyskarne sig sjelfva att skylla, eftersom de ej identifierat sina intressen med sitt sjelfvalda, nya hemlands, utan hysa Tyska, mot detta fientliga intressen och, ännu mera, göra allt för att skada den nation, som vänligt upptagit dem. Det är samma fenomen, som förut visat sig i Danmark och Osterrike, och det kan ej undgå en statsmans blick, att han hädanefter måste i sina kombinationer äfven upptaga detta element, ty de undantag, som finnas, äro ej tillräckligt många. Ordet fred börjar åter synas i den utländska pressen, och det tyckes vara visst, att makterna vilja efter närmast väntade, afgörande drabbning söka att bemedla fred. Ehuru vi för vår del tro denna tanke mera ligga inom de fromma önskningarnes, än på verkligheten grundade törhoppningars område, böra vi dock delgifva läsaren hvad som säges i detta fall om fredseller neutralitetsligan, mest derför att den egentligen skall komma att i ett senare stadium af händelserna, om Prussen slår Frankrike, visa, såsom vi förut antydt, sin verksamhet i ett förbund för tryggande af de mindre staternas existens och för bibehållande at status quo. Wienertidningen Presse skrifver: Det intima förhållande, som f. n. består mellan hofven i Wien och Florens, har lyckligtvis mycket snart ledt till en fullständig öfverensstämmelse. Det gäller dernäst att formå England att tillträda det antagna programmet och sålunda i fredens intresse möj iggöra en europeisk trippelallians. Underhanolingarne mellan kabinetten i Florens, London och Wien, hvilka isynuerhet ledts af rikskansleren v. Beust, batva efter hand fört till ett tillfredsställande resultat. och man kan redan nu säga, att grundvalen för en traktat mellan de nämnda trenne makterna tillochmed utvidgats och att endast några få frågor återstå. De tre allierade makterna förpligtiga sig att ej uppgifva sin neutralitet, så länge de icke sjelfva bli hotade, och att icke på något sätt taga parti för någon af de krigförande makterna; de garantera hvarandra inbördes integriteten af sina besittningar och vilja npptråda aktivt i kampen, så snart en af de krigförande makterna genom afslutandet af en allians med någon annan makt skulle få en alltför stor öfvermakt. Vidare skola de kontraherande makterna söka att begagna första lägliga tidpunkt, för att försöka en fredsmäkling. Fastän alliansen har ett öfvervägande fredligt syftemål, hvilket utesluter hvarje gynnande af någon af de krigförande makterna, skola de dock, för att gifva det nödiga eftertrycket åt sina gemensamma steg, företaga vissa militära förberedelser, hvilka kunna i påkommande fall underlätta deras deltagande kriget. De allierade makterna skola ömsesidigt underrätta hvarandra om dessa militära förberedelsers beskaffenhet och framsteg. Ang. denna sista punkt skola några formella bestämmelser ännu antagas. Ett af kabinetten har föreslagit upprättandet af en gemensam militärkommission ad hoc; man har likväl ännu icke kommit till något afgörande beslut härom, Så fort traktaten undertecknats, skola de öfriga makterna bli underrättade om dess innehåll och fredliga syftemål. Vigten af en sådan liga kan ej bestridas, ty den skall bekräfta de makters integritet, som vilja ansluta sig till dem, och skall otvifvelaktigt leda till än ytterligare mindre sväfvande ötverenskommelser. Man ser den icke heller med någon belåtenhet i Nordtyskland, der det med det nu ökända öfversitteriet heter: Om kriget dragit ut på längden, så kunde en inblandning af dessa neutrala vållat oss en del omak. Nu deremot kunna vi lugnt tillbakavisa dessa misstänkta vänner, om de framkomma med sitt bemedlipgssörslag. Man har låtit oss vara ensamma om att afvärja ett rötvare-öfverfall(?); vi skola nu också veta att allena sörja för en varaktig fred. Vi äro så ställda, att vi icke behöfva att låta oss det ringaste generas at andra. — Det låter något! Emellertid äro rustningarne i Österrike, Italien och England en faktisk verklighet, ja, äfven Schweiz, Holland, Belgien och Danmark ha särskida skäl att taga sig till vara. Sverige-Norge måste jemväl sä ställa, att de