ligen, och hon var olycklig. Hon såg honom; men en annan qvinna hade kommit emellan henne och den man hon älskade, och nu, om hans röst antoge en ljufvare ton, om hans ögon antoge ett ömt allvar i uttrycket, var det under inflytandet af Charlotte denna förändring åstadkoms. Hvem kunde veta om det ej var för Charlottes skull han kom så ofta och dröjde så länge? Diana betraktade honom emellanåt med harmsna blickar och såg att miss Halliday upptog hela hans uppmärksamhet. Och hvad ville väl den kalla, patriciska skönheten i miss Pagets ansigte säga mot det tjusande behaget hos denna flicka med de blixtrande grå ögonen och pikanta dragen? Diana kände en iskyla i hjertat då hon dag efter dag gaf akt på dessa två och märkte den oskyldiga flickans inflytande öfver äfventyraren. De egenskaper hvilka gjorde Charlotte så förtjusande voro just sådana som Valentine Hawkehurst varit minst van att upptäcka hos de qvinnor han hittills träffat Han hade sett sköna qvinnor, eleganta och fängslande qvinnor i mängd; men denna öppna flicknatur, detta barnsligt lyckliga lynne voro alldeles nya för honom. Huru skulle väl han kunnat träffa barnsliga naturer på de stigar han trampat? För första gången i hans lif uppenbarade ett friskt ungdomligt hjerta sina skatter af oskuld och godhet för hans verldströtta blick och hans eget hjerta veknade tillfölje af detta nya inflytande. Han hade beundrat Diana, han hade blifvit rörd uf hennes ungdomliga fantasi för honom och hade älskat henne så högt som han trodde sig vara i stånd att älska någon qvinna. Men då klokheten och hedern rådde honom att qväfva sin växande tillgif