Göteborgsposten – 15 augusti 1870, sida 2

mrs Sheldon smickrande komplimanger och berättade för henne nöjsamma historier om aristokratien och hela den lysande verld i Westend, med hvilken han en gång varit förtrogen. Den okonstlade Georgy betraktade honom med den vördnadsfulla beundran en på landet uppfostrad qvinna af medelklassen är böjd att känna för en man som bär denna outplånliga stämpel af hög börd och god uppfostran, som ett halft århundrades förnedring ej kan utplåna. Ej heller kunde Charlotte underlåta att beundra den man hvars ton var så oändligt öfverlägsen alla andra mäns som hon träffat. I sina mörkaste stunder hade kapten Paget funnit sina bästa vänner eller sina lättaste narrar bland qvinnorna. Det hade stått hårdt på för honom när någon af hans vänner nekat honom att få låna en fempundsnot; men det hade stått mycket hårdare på när hans väns hustru hade vägrat honom att få låna ilitet silfver. Valentine Hawkehurst kom mycket ofta till Lawn, ibland i sällskap med sin vän och beskyddare, ibland ensam. Någon gång mötte han de två flickorna under deras promenader i Kensingtongardens, gick med dem under de skuggrika allgerna och lemnade dem först vid den port genom hvilken de gingo derifrån. Var miss Paget glad öfver att han kom och road af att vara i hans sällskap? Ack nej! Den tid hade varit — endast för ett par månader sedan — då hon suckat och längtat efter att få se hans ansigte och föreställt sig att den utsöktaste lycka lifvet kunde beskära henne vore att se honom ännu en gång, hver som helst, under hvilka omstindigheter som helst. Hon sår honom nu nästan dag