Göteborgsposten – 11 augusti 1870, sida 2

försökt antaga tonen af en man som har någon hållhake på en annan. Ju förr du inser att en sådan ton ej passar dig mot mig, dess bättre är det. Om du hade någon hållhake på mig, någon makt öfver mig, skulle du ej dröja att begagna dig af den, och du kan vara viss om att jag genomskådar ett så enkelt spel som ditt är. Mr Sheldon den yngre betraktade sin bror med ett uttryck af förvåning som ej var alldeles fri från beundran. — Du är verkligen en kallblodig man, Phil, sade han. Här afstanvade samtalet. De båda bröderna voro mycket goda vänner efter detta, och George infann sig på villan när helst han mottog en inbjudning att äta middag der. Middagarne voro goda, de män som deltogo i dem voro solida män inom den kommersiella verlden, och George tyckte om att äta goda middagar samt att träffa tillsammans med ansedda personer; men hau bad aldrig mera sin bror om något penninglån. Den ledande tanken i George Sheldons lif var tanken att det funnes stora rikedomar i verlden som väntade på besittningstagare, och att en del af sådana rikedomar skulle kunna erhållas af den man som hade nog talang att draga ut dem ur det mörker hvari de voro höljda. Han studerade gamla elägtregister, församlingsböcker, gräfde i alla möjliga gamla luntor, och hans studier i denna riktning hade gjort honom förtrogen med många underliga historier om fattiga landtmän som kallats från plogen och blifvit upplysta om att de varit rättmätiga egarne till fyrtiotusen pund om året, historier om gamla gubbar som voro nära att dö af hunger i något mörkt kyffe vid någon mörk