Göteborgsposten – 11 augusti 1870, sida 2

Kortligen, det vigtiga afgörandets stund är kanske i detta ögonblick inne, och den betydelsefulla striden, som måhända skall komma att bestämma det franska kejsardömets öde, börjad. Ett telegram för idag säger ju, att preussiska patruller redan i Tiadags strörvade omkring på blott c:a 17 sv. mils afstånd från sjelfva Metz. Med sammandrabbningen kan det således ej dröja länge. De franska armåernas förluster vid Woerth och Saarbräck d. 6 d:s synas ha varit mycket betydliga, ehuru de otvifvelaktigt stegras af tyska telegraf-korrespondenter. Så hette det igår i ett telegram, att fransmännens förlust i döda och sårade vid Woerth uppgick till 5000 man; idag har denna förlust stigit till 10,000 man, en progression hvars snabbhet ej gerna kan hålla jemna steg med eanniogen. I förgår uppgats det, att kronprinsen af Preussen i detta slag tagit 4000 tångar; sedan dess har denna siffra ökats till 6000. Det synes redan häraf, att man gör bäst i att afvakta senare underrättelser från båda platserna, de der kunna ömsesidigt kontrollera hvarandra. Det borde varit lätt för preussarne att noggrannt uppgifva sina egna förluster vid tillfället; men de sägadem blott utgöra 2—3000 sådade ooh döda, en tydligtvis för låg siffra; ty den skulle ej hejdat kronprinsen i hans förföljande at Mac Mahon Beräkningarne ötver förlusterna vid Saarbräck eller Spicheren d. 6:te svälla äfven upp mer och mer, Under det att kejsar Napoleon sjelf telegraferat till sin regering, att Frossards armekär, fastän den lidit stora förluster, kunnat i god ordning draga sig tillbaka, säger man i Berlin, att den är nästan upplöst. Det uppgifves dock, att Frossards här endast hade 4 divisioner i elden och att blott c:a 500 fångar gjordes. Men stor manspillan skedde dock å ömse sidor, och striden måste ha varit ytterst härdnackad. En preussisk division förlorade ensam 1800 man, det erkäna preussarne sjeltva. De hittills ankomna utländska tidningarne innehålla ännu icke några skildringar at dessa drabbningar; men så fort de ingå, skola vi skynda att återgifva dem. Deremot föreligger om striden vid Vissembourg följande berättelse från en deri deltagande tysk officer: Striden börjades kl. 8 på morgonen. General Douai höll Vissembourg besatt med avantgardet, under det att hans hufvudstyrka stod forskansad på Gaisberget. Kampen, som öppnades at det preussiska och det baierska artilleriet, var mycket hårdnackad och svår, i det att de stormande regementena måste i en half timme stå ända till bröstet i grafven. Efter intagandet af Vissembourg och sedan starka understöd, (tyska) trupper och artilleri anländt, blef striden allmän. Striden om Gaisberget var lika blodig som striden vid Sadowa (2). Under det att fransmännen från alla skjutvapen öppnade en mördande eld, stormade konungens grenadierer i förening med andra regementen Gaisberget samt togo det med bajonetten. KL 2 var hela den franska divisionen sprängd, qvarlemnande döda och sårade. Omkring kl. 4 voro de preussiska trupperna redan 3 timmars väg bortom Vissembourg. I rjelfva staden hade en häftig gatkamp egt rum, innevånarne hade förskansat sig i husen och sköto från fönstren och taken på de våra. Vissembourg kom vid freden i Ryssvik tili Frankrike, och var från 1719 till 1725 Stanislaus Leczinskis residens. 1744 och 1793 blef det intaget af de tyska rikstrupperna, men båda gångerna återeröfradt af iransmännen. Stämningen i Tyskland är naturligtvis genom dessa framgångar ytterligt entusiastisk. Victoria har skjutits i Berlin och på flera ställen har man illuminerat. De vid Vissembourg tagna krigsfångarne anlände d. 6 på attonen till Berlin. Tusendetals menniskor hade infunnit sig på Anhaltsbangården, der de i tlera timmar afvaktade tågets ankomst. Kl. 6 anlände tåget, medförande 512 man, 12 otficerare och 2 spioner. De fångna menige och underofficerarne betunno sig i packvagnar, officerarne i en vagn af andra klassen. IIvarje vagn bevakades at manskap ur de trupper, som tvungit fångarne alt nedlägga vapen. Fängarne tillhörde alla vapenslag och man märkte mest skäggiga och svlbrända ansigten. Åskådarne räckte cigarrer och förfriskningar in genom tönstren till fångarne. De menige sågo ut art vara temligen väl tll mods, under det att otficerarne endast sällan visade sig vid tönstren och sågo med dyster blick framtör sig. Etiter ett kort uppehåll fortsatte täget färuen till östra bangården, der tångarno bespisades. Hänfullt utropar en berlinerkorresp.: Biott för en del al la 9rrrrrande nation har önskan att komma ill Berlin blifvit uppfylld, ytterligare sandungar skola dock, såsom vi hoppas, tölja. Väsen sör öfver slagfältet vid Grossbeeren, der te kunna finna sina fäders spär-. Sedan det nu blifvit beslutadt, att de ranska landstigningstrupper, som voro ämnade ör Ösftersimän kamma