Göteborgsposten – 11 augusti 1870, sida 2

armekåren de Failly, hvilken återigen kommunicerar, enl. ott annat telegram, med hufvudhären. Alldenstund någon drabbning ej stått sedan i Lördags, är det troligt, att de franska trupperna äro i närvarande stund i det närmaste koncentrerade, med Metz till stöd jepunkt, och att den stora hufvuddrabbningen kommer att stå derstädes. Af denna drabbving beror den franska härens öde. Lider den ett nederlag, skall troligen hvarken den beskyddande fästningen eller den bergiga terrängen, som annars erbjuder många goda positioner, kunna frälsa den från undergång. Om qvarlefvorna af den slagna hären kasta sig in i Metz, skall denna fästning kunna blokeras af en del af den preussiska hären, tills belägringsredskap och förstärkningar anländt från Tyskland, under det hufvudstyrkan tortsätter sin marsch mot Paris. Den ifver, hvarmed man i Paris skyndar att förskansa sig, vittnar om, att man ej blundar för denna dystra möjlighet. I Tisdags öppnades senatens och lagstiftande församlingens förhandlingar. I senaten begärde statsrådspresidenten Parieu en utskrifning i massa. Paris försvarsverk äro beräknade för en långvarig belägring, sade han. Frivilliga mottagas utan några formaliteter. Mobilgardet skall delvis införlifvas i den aktiva hären och åldersklassen 1870 inkallas. — I lagstiftande församlingen framlade premierministern Ollivier samma begäran. Åledlemmar af venstern hade den taktlösheten att afbryta honom. Han tystade dem med det värdiga svaret: Ministeren fordrar förtroende. Det är nu icke tid till att tala, utan att handla. Kunna andra uträtta mera än vi, så må man afskeda oss. Det är emellertid oerhörda uppoffringar, man fordrar af den franska nationen, och gör hon dem utan oroligheter, utan mostånd, skall detta bäst visa, att hon sammanknutit sina öden med sin statschefs; att hon vill göra allt, tör att bekämpa den påträngande fienden. En korresp. i Paris telegraferade derifrån i Söndags: Stämningen här är mycket allvarlig, men äfven lugn och sast. Befästningsarbetena vid Paris upptogos redan i går med den största ifver. Frivilliga arbetare mottagas och anmäla sig i oerhörda massor. Kejsarinnans i Söndags utfärdade proklamation till pariserbesolkningen hade denna lydelse: Fransmän! Kampens början har varit ogynnsam för oss; våra vapen ha lidit nederlag. Låtom oss vara fasta i denna olycka och åter afhjelpa den. Må det blott finnas ett parti ibland oss: Frankrikes parti, blott en fana: den nationala ärans. Jag kommer ibland Eder, trogen min pligt och min mission. I skolen se mig såsom den främsta i faran, der det gäller att försvara Frankrikes fana. Jag besvär alla goda borgare om att upprätthålla ordningen. Att bryta den, skall vara detsamma som att konspirera med fienden. Tuilerierna d. 7 Aug. 1870, kl. 11 f. m. Eugenie. Samma dag utfärdade ministeren äfven en proklamation, företrädd af följande telegram från krigsministern Leboeuf: Metz d. 7 Aug., kl. 34 morgonen. För att understödja oss här, måste Paris och hela Frankrike patriotiskt samtycka till stora ansträngningar. Här har man hvarken förlorat sin kallblodighet eller sin förtröstan. Det är emellertid en allvarlig pröfning. Mac Mahon är efter en slagtning vId Reichshofen (Woerth) i begrepp att draga sig tillbaka, betackande Nancyvägen. Frossards kär har lidit stora förluster; han vidtager krattiga åtgärder till försvar. Generalstaben befinner sig vid förposterna. Proklamationen löd: Inför dessa allvarliga underrättelser är vår pligt oss föreskrifven. Vi vädja till allas patriotism och energi. Kamrarne äro sammankallade. Vi sätta Paris skyndsammast i försvarstillstånd, och för att underlätta utförandet af de militära förberedelserna förklara vi belägringstillstandet. Lätom oss icke splittras i tvister. Våra hjelpkällor äro ofantliga. Lätom oss strida med fasthet, och fäderneslandet skall vara räddadt. Det är visserligen sannt, att proklamatior er ej äro tillräckliga, för att kasta preussiska invasionshären tillbaka; men de bära dock vittne om, att man motser de stundande händelserna med det djupaste allvar och att man bereder sig med all makt till att möta lem, i det man, som sagdt, ingalunda blunlar för möjligheten af ännu ett nederlag, hvilset kan leda till en belägring at den franska nufvudstaden, det sköna, det rika Paris. Skulle deremot i den väntade hufvudlsrabbningen krigslyckan le emot de franska rapnen och preussarne lida nederlag, så skola le enligt all sangolikhet nödgas att lemna Frankrikes jord, men de ha i Tyskland lemvat efter sig reservtrupper, med hvilka i tförming de skola kunna hogligen törsvära fransnännens framryckande. Om derför preussarne slås till markeu i rankrike, så är tälttåget härmed icke slut. Ja sida deremot fransmännen nu ett afgörande ti oderlag, så äro följderna oberäkneliga. I ledningen at de franska armöoperatioerna synes den förändring ha vidtagits, att ensamma öfverlemnats till marskalk Bazaine, en bekante marskalken srän Mexico, som ålunda tyckes hafva faktiskt blifvit öfveretälhare, om Napoleon sjelf än ar det ännu ll namnet. — Mg Ett RM — — — — me oo — E — o — — —. 3 22 C O.