Göteborgsposten – 11 augusti 1870, sida 2

försäkra honom om en långt större förmögenhet än Georgys hemgift utgjorde. Olyckligtvis visade sig den stora planen vara en missräkning, och då de hundra punden voro slut, vädjade åter George till sin bror, påminnande honom ännu en gång om det gamla löftet. Men denna gång sade mr Sheldon sin bror rent ut att han ingenting mer kunde göra för honom. — Du måste strida dina egna strider, George, sade han, liksom jag fått göra. — Tack, Philip, sade den yngre brodern. Du håller noga på Tom Hallidays penningar. Om jag bedt stackars Tom sjelf, så är jag säker om att han ej skulle ha vägrat att låna mig ett par tre hundra pund. — Det var det synd att du ej bad honom, svarade mr Sheldon kallt. — Jag skulle ha gjort det äfven om jag kunnat tro att han skulle dö så plötsligt. Det var en olycklig dag för mig och för honom äfven den dag då han kom till Fitzgeorge-street. — Hvad menar du med det? frågade mr Sheldon skarpt. — Du kan mycket väl gissa min mening skulle jag tro, svarade George i trumpen ton. — Nej, det kan jag ej, och hvad mer är jag ämnar ej försöka. Jag skall säga dig en sak, George, du har på genare tiden låtit en mängd vinkar och anspelningar undfalla dig i dina samtal med mig, och du måste känna mig bra litet om du ej vet att jag är den siste man i verlden som vill tåla sådant af dig eller någon annan. Du har