Göteborgsposten – 10 augusti 1870, sida 1

sten befordras öfver Göteborg-Stockholm, hvilken väg onekligen tör närvarande är både snabbare och säkrare än öfver kontinenten. 3; Sockerpriserna ha af härvarande sabrikanter från och med i dag blifvit höjda med 1 öre pr skålpund för alla sorter, utom Sirup, hvarå priset är oförändradt. Tidskrifter. Af Framtiden, tidskrift för fosterländsk odling, utgifven at Carl von Bergen, ha vi haft nöjet emottaga Augustihäftet, hvilket erbjuder åtskilligt af intresse och särskilt egnar sig äfven åt ämnen af lefvande intresse för dagen. Främst kommer en af ut gifvaren skrifven uppsats: Politisk litteratur för dagen, hvilken sysselsätter sig med det utbrustna stora kriget. . Förf. anser, att Sverige ej bör låta sig ryckas med i kriget. Att ej draga svärdet, förr än det gäller eget sjelfförsvar eller fullgörandet af ingångna förbindelser mot andra, är en det moderna rättsmedvetandets allmängiltiga fordran, hvars hörsammande blir för stater af obetydlig yttre maktställning ej endast en pligtuppfyllelse, utan äfven en klokhetsåtgärd. Men derför böra vi icke likgiltigt betrakta händelserna, ty nationerna stå till hvarandra i förhållandet af lemmar i en kropp. Och än mera: då stridens uppblossande föregåtts af en långvarig, svekfull kränkning af rättens och hederns grundsatser kan det ej vara betydelselöst, åt hvilkendera af de stridande vi egna våra vålönskningar. Frankrike har visserligen brutit freden vutan giltig anledning för tillfället, säger fört. (ett yttrande som väl kan tarfva ett närmare öfvervägande, ty det tär ej lemnas ur sigte, att Frankrikes maktställning hotades af den uppståndna tvistefrågan; och det är för öfrigt genom engelska diplomater nu upplöst, att i Preussen fanns ett krigsparti med grefve Bismarck i spetsen, som begagnade det uppståndna tillfället till att uppröra de endast slumrande lidelserna äfven hos befolkningen i Tyskland); men, sortfar han, detta oaktadt torde det kunna inträffa, att hvad som påbegynts i ett olofligt uppsåt skall, derest det vinner tramgång, till sist komma ett godt åstad, och derför ansluter sig förf. till den af en hurvudstadstidning uttalade satsen: Frankrikes seger. Motsägelsen härvid är neml. endast skenbar; den försvinner, så snart vi taga i öfvervägande, hurudan den politiska verldsåskådning egentligen är beskaflad, som sörfäktas af detta Preussen, åt hvilket franska nationen omsider kastat utmaningshandsken. Klandrande den hällning, som Göteborgs Handelstidning i frågan intagit, säger törf. sig icke kunna förstå, huru någon opartiskt dömande kan, på samma gång han med rätta bryter stafven öfver det napoleonska sabelväldet, i det bismarckska blod-och jernsystemet se ett värn för friheten och kulturen. Vi bestrida, att nämnde regeringssystem, hvars senaste vinglerier gifvit Frankrike en kärkommen anledning till tredsbrottet, kan sägas hafva inskrifvit på sin fana mensklighetens och särskilt den germaniska folkstammens heligaste intressen. Och vi påstå, att Frankrikes krigiska uppträdande mot det officiela preusseriet, mot bismarckianismen, skall, om det länder till denna senares grundliga näpst, ha gjort en väsentlig tjenst åt tidens högsta ider, åt nationalitetssträfvandet, åt folkfriheten, ja, åt den sanna protestanusmen. Så hänsynslöst förtryckande och träckt löftesbrytande har det preussiska knektväsendets utländska politik varit under den nya eran, så förhatligt, inom det sociala området, dess af brutalt reaktionära tendenser besjälade junkerdöme, så ihålig och på äkta kristlig religiositet utblottad den ljusskygga kyrklighet, som fostrats i skuggan af berlinerortodoxiens konsistorier — att vi på -vår ståndpunkt ej kunna gräma oss, när räkenskapens dag nu synes vara inne för den onde och late tjeaaren, som fått ett ansvarsfullt uppdrag sig betrodt, men som gick bort och nedgräfde sitt pund i jorden. Förf. ställer sig på lika ståndpunkt med grefve Henning Hamilton i dennes bekanta broschyr ÅKriget i Tyskland 18660, i det han säger, att Bismarcks tanka är Borussianismen, d. v. 8. Preussens utvidgning öfver hela Tyskland, för hvilket mål frasen om Tysklands enhet är medlet, tilläggande med nämnde statsman: Det är möjligt, att borussianismen kan anses såsom ett barn af den tyska enheten, men i sådant fall såsom ett onaturligt barn, som AA iuiiii K6 — I enda timmas förändring i sitt a