Göteborgsposten – 9 augusti 1870, sida 2

sist lif efter hans vilja, hufvudsakligen derföre att hon hade ett dunkelt medvetande om att det skulle vara fåfäng möda att försöka argumentera med honom eller inverka på honom. George Sheldon hade sagt något som var mycket nära sanningen, då han yttrade att mrs Halliday ej skulle våga afslå Philips anbud. Den lilla vackra damen var rädd för sin förste tillbedjare. Sedan hon blifvit hans hustru, lydde hon honom ungefär som ett barn lyder en sträng men ej elak skolmästare. Hon var kanhända fullt så lycklig, som det låg i hennes natur att vara; ty hon kunde ej känna hvarken lyckan eller olyckan djupt. Hon tyckte att det ver angenämt att ha en vacker man, hvars drägt alltid var oklanderlig. Hennes enda begrepp om en dålig man var en man som stannade länge ute om nätterna och kom hem berusad uf starka drycker, som han förtärt i okända menniskors sillskep, Och som mr Sheldon sällan gick ut efter middagen och vid alla tillfällen var den återhållsammaste bland män, ansåg hon honom naturligtvis som ett mönster för äktenskaplig fullkoralighet. Häraf kom det sig stt det husliga lifvet varit ganska lyckligt för mr Sheldon och hans hustru under de nio år som förflutit sedan deras giftermål. . Hvad beträffar de adertontusen pund som Georgy medfört i boet, framstälde hon aldrig en fråga om dem till Philip Sheldon. Ä (Karta v