Göteborgsposten – 8 augusti 1870, sida 1

— — ———— ————— Dagens Nyheter n:r 1707, och läste hvad deri 3 förekom på första sidan under rubriken Krö-! nika, så blef ni ett par sekunder ganska förvånad. Konungen har, meddelade Dagens Nhe-ter, i Fredagens konselj för statsrådet tillkännagifvit sin afsigt att mobilisera en del af svenska och norska armån och att af densamma i Skåne sammandraga en styrka af, enligt hvad för oss (Dagens Nyheter) uppgifvits, 30,000 mank. Men — ingen af de i konseljen närvarande hrr statsråder har delat konungens åsigt om nödvändigheten af en sådan åtgärd-, och konungen har sedermera meddelat härvarande norska regering sitt förslag, men äfven inom den mött ett lika enhälligt motstånd. Utan att kunna garantera att i alla deteljer dessa uppgitter äro riktiga — anmärker Dag. Nyh. — kunna vi säga att de i hufvudsaken äro fullt tillförlitliga. Rykteavis förspörjes att konungen vid den nuvarande konseljens motstånd mot ett så vådligt förslag som det ifrågavarande — tillägger Dag. Nyh. vidare — varit betänkt på att åt f. d. ministern Henning Hamilton uppdraga bildandet af ett nytt kabinett, samt att om detta lyckats, framdeles sammankalla urtima riksdag till någon landsortsstad, t. ex. Jönköping; men om så varit, lära dessa planer nu anses för öfvergifna!. I första ögonblicket antager jag att ni greps af häpnad; men sannolikt uppstod hos Er i nästa ögonblick den tanken: Hr Wall har träffats af solstick, och — —. Men jag kan i senare fallet lugna Er med att hr Wall har endast blifvit utsatt för en kolossal drift. För sådana är han särdeles lämplig. Han lider nemligen af en mani: den att kunna meddela — det erkänner han sjelf i samma nummer — officiösa notiser, som hvarken varit officiella eller officiösa. Han är i detta afseende allt annat än nogräknad, och saknar komplett publicistisk kritik. Mr Layard jagade på långt när icke med samma ifver efter lejon och tigrar, som hr Wall efter no tiser. Vetskapen härom föranledde en skämtare att i Tisdags afton bibringa hr Wall några lätta antydningar, som genast af hr Wall sjelf kompletterades — han är stark i den genren — och så tillverkades på natten och i yrvakenheten den der krönikan hvari de besatta uppgifter som jag otvan citerat förekomma. För hvar och en med minsta omdömestörmåga är det klart, att om en sådan fråga varit å bane i konseljen, som den rörande armåeens mobilisering, och om ett sådant törslag mött motstånd i konseljen, så är det uppen bart att hvarken konungen eller hans rådgitvare derom något yppat. Konungen hade ej någon anledning att derom meddela sig med någon som sprang med sqvaller till Dagens Nyheter, och konungens rådgifvare skulle hafva brutit sin ed om de yppat hvad under ötverläggningarne i statsrådet förekommer. Men på dessa omständigheter reflekterade naturligtvis icke hr Wall, påverkad af sin notis-mani. Att han skulle känna till grundlagens uttryckliga föreskritt om de fall då en urtima riksdag kan utlysas att hållas i någon annan stad än hutvudstaden, och att intet af dessa fall nu föreligger, vore alldeles för mycket begärdt. För honom är det nog att ligga före 1 notiserna. I påföljande nummer af sin tidning går hr Wall ett steg längre och antyder helt obesväradt att i konseljen alltid finnes någon -som icke plär underlåta att enskildt verka för sina idåer, så att de blifva bekanta. Men hvem kan denne någon vara? Konungen? Är det väl tänkbart att H. M:t skulle valja Dagens Nyheter till organ för sina ider, då namnde tidniog är en ifrig motståndare till dessa ideer? Eller någon af statsrådet, som skulle sätta sig i beröring med hr Wall? Men sedan hr Wall blitvit försatt i trångmål och den uppenbara osannolikheten af hans uppgift blifvit blottad, så fanns ju ingen annan utväg än att producera en obefintlig någon, hvil ken, just emedan denne någon är obefintlig, icke kan uppträda och dementera hr Wall. Om några dagar skall han utan tvekan anföra: Åemedan våra uppgifter icke blifvit motsagda i Posttidningen, så bevisar det, att de i hufvudsaken varit riktiga. Han skall naturligtvis icke låtsa om det privilegium som han allt hittills åtnjutit, att hans uppgifter aldrig vederfaras den utmärkelsen, att beriktigas i Posttidningen. I detta fall åtnjuter han Å samma icke afundsvärda förmån, som Folkets Å Röst, Friskyttenoch Söndagsbladet, och FT a —