Göteborgsposten – 4 augusti 1870, sida 1

Testamentsexekutorn är nu i stor förlägenhet om den verkliga fröken S-m skulle göra anspråk på förmögenheten, och till råga på trasslet har hon förmyndare, hvilken sjelf kan råka illa ut, om han efterlåter pupillens rätt. Och allt detta för en pjollrig advokats mani för frökentitelns utbredning. Att svensk jernvägsmateriel skall kunna afsättas på Ryssland visar sig mer än tvifvelaktigt. Der liksom här och nästan öfverallt är förhållandet sådant, att då en jernväg anlägges, måste hänsyn tagas till materielens prisbillighet, hvadan den billigaste och den sämre varan anlitas framför den bättre och dyrare. Först när en bana längre tid trafikerats och lemnat inkomster, kan solidare och dyrare materiel anskaffas i utbyte mot den förbrukade. Men äfven då försvåras den svenska materielens afsättning i Ryssland, enär de utländska sabrikanterana redan erbjuda så förmånliga betalningsvilkor att de svenska fabri kanterna icke i detta fall kunna konkurrera med dem. De ryska jernvägsbolagen kunna lätt betinga sig att den levererade materielen liqvideras på fem år med 15 årligen. Men dertill kommer den stora risken som är förknippad med en så långt utsträckt betalningstid och vidare det till sin höjd uppbringade korruptionssystemet i Ryssland, hvilket af materielfabrikanterna måste tagas med i räkningen, men hvilket ådrager dem stora uppoffringar. Alla ryska jernvägsbolag ha icke gjoct sig kända för soliditet och redbarhet. — En person som flera år vistats i Ryssland har bekräftat hvad i tidningarne meddelats, att på de ryska jernvägarne stundom ett helt tåg med lastade godsvagnar plötsligt försvinner. När godsegarne efter lång väntan påyrka ersättning för det försvunna godset, så utbetalas den, efter många inkast, af jernvägsbolaget. Men detta, som icke sällan ganska väl vet hvar det försvunna godset tagit vägen, gör egentligen ingen förlust på den utbetalta ersällningen, enär regeringen lemnat räntegaranti för det i jernvägen nedlagda kapitalet och det är således ryska statskassan som till slut får vidkännas den omförmälda ersättningen, när det styrkes attjernvägen icke lemnat den behållning som motsvarar räntan å anläggningskapitalet. Vi lefva som bekant är i reformernas tidehvarf. Hvarje god patriot ser sig om hvad som bör reformeras och bristfälligheter finnas 1 ötverflöd. Öresunds-Posten har föreslagit en stor reform. Då han med ett visst vemod erkänner sin oförmåga att bidraga till återställande af freden i Europa, och då sporten är ott ämne, hvars kulturhistoriska betydelsehan icke förstår, så har hans skarpblick salliH på en hufvudräga?. Numera finnes inger skilnad, påstär han, mellan herre och bonde, deras politiska rättigheter äro lika, och klädedrägtsskilnaden mellan dem börjar försvinna. Men mellan det svagare könet finnes en väsendtlig skilnad. Många väl klädda fruntimmer äro utstyrda med duk på hufvudet och derigenom skiljande sig från alla andra hygg liga qvinnor; men de hafva ej kommit att tanka på den klasskilnad som denna duk åstadkommer. I sex punkter anför han frän iysisk, estetisk, moralisk och social ståndpunktatt duken eller hufvudklädet bör bortläggas, och utropar: Inga hufvudkläden mer! Letve hattarne! Denna stortänkta reform har slagit hela den öfriga tidningspressen med häpnad, och derföre är det, förmodar jag, att den icke ännu blitvit vidare bearbetad. Då jag för några veckor sedan tog mig rineten att såsom ett ämne för skämt framhälia Örebro handtverkstörenings upprop till ulriga hanutverksörenmgar att hålla ett möte isyfemal att agitera mot näringsfriheten och den niare tull-lagstittuingen, föreställde jag ung icke att ett sådant möte skulle komma ull ständ; men deri misstog jag mig. Det var lkvisst endast tjugufyra städers handtverkslöreningar som vid mötet voro representerade, och man torde derat kunna med fog draga den slutsats, att de blifvande resultaterna af Örebromötets förhandlingar icke uppskattades högt at de handtverkstöreningar, som till detta möte icke afsändt deputerade. Karakteristiskt för detsamma var dels obenägenheten att lemna tidningsreferenter tillträde, dels Örebro handtverksförenings missnöje med Göteborgsforeningens åtgärd att välja lektor Blomstrand till deputerad. — Samtlige talarne erkände triheten säsom principielt riktig, men på handtverksnäringarne med vissa inskränkningar, och så pläderade man för skråtvänget, men modifierad naturligtvis. Om ej tidningsreferenterna varit tillstädes, så skulle tvifvelsutad skrätvångssympatierna sramträdt mera Otör hehällgamnt On man annara af lalktan