Göteborgsposten – 4 augusti 1870, sida 1

sig, att han aldrig gissade de mångfaldiga anledningarne till denna ansigtets blekhet och denna sjukliga glans i ögonen som han med ledsnad såg hos sin hustru. Hon hade födt honom ett barn; en liten söt slickunge med sådana der stora svarta ögon som ha nästan ett olycksbådande uttryck hos barn, och hon skulle gerna hos detta barn ha velat söka hopp och tröst för sitt glädjelösa lif. Men gamen är ej någon huslig fogel, och ett barn skulle ha varit ett hinder vid de snabba uppbrott kapten Paget och hans hustru ofta nödgades göra. Kaptenen införde en annons i tidningarne innan barnet var en vecka gammalt, och fjorton dagar efter det Mary Ann för första gången sett den lillas ansigte måste hon öfverlemna sin skatt till en fet och flottig qvinna, som åtagit sig att vårda barnet i sin bostad, belägen i en aflägsen och dyster trakt mellan Vauxhall och Battersea. Mary Ann lemnade barnet ifrån sig utan klagan, lika beredvilligt som om hon skulle ha öfverlemnat sig sjelf, ifall kaptenen fört en maskerad bödel till hennes bädd och sagt henne att en stupstock var rest för henne i rummet intill. Hon hyste ej en tanka på att göra något motstånd mot sin mans vilja. Hon framsläpade sin tillvaro i nära fem år efter barnets födelse, och under dessa olyckliga fem år var den enda ansträngniogen i hennes lif att skrapa ihop den fattiga summa som skulle betalas för den lilla flickans underhåll; men innan barnets femte födelsedag betalte modern sin skatt till förgängelsen. (Forts.)