Göteborgsposten – 4 augusti 1870, sida 1

Blomstrands långa och talrika föredrag lyckas komma till någon klar föreställning om hvad han rätteligen ville, så tror jag ej att skråförfäktarne borde funnit sig missnöjda med hars närvaro. Besynnerligt törefaller det, att han såsom den nuvarande näringslagstiftningens största fel anförde att den omöjliggjorde uppammandet af skickliga arbetare. Är det då för hr Blomstrand obekant, att fabrikernas och handtverkeriernas produkter nu äro med vida större skicklighet och konsttärdighet utförda än under skråtvångets gyllene tid? Är det icke efter näringsfrihetens utförande som slöjdoch handtverksskolor blifvit inrättade? Han stannade ej vid det nyssanförda: -åtveu handlande borde undergå prof — hvaruti? Det angafs icke. I vägningseller måtningskonsten förmodligen. Skulle de underkastas prof i spekulationskonsten? Men han hade ju förut såsom ett gravamen mot näringslagstiftningen anfört att den lockada vå ena sidan till sjelfsvåld, å den andra till otörsigtiga och obetänksamma spekulationer? — Med en missnöjd blick på tull-lagstiftningen var hr Widman från Upsala gramse på konkurrensen. Jag undrar just om denne talare försakar att använda utländska och billigare materialier i sitt yrke? Det är ursäktligt, att åtskilliga handtverksidkare äro missbelåtna med de arbetsprodukter som åstadkommas på fästningarne; men det är oursäktligt att en man med intelhgens och med anspråk på högre vyer kan — säsom fallet var med lektor Blomstrand — påstå, att det är näringsfriheten som befolkar våra fästningar. Med samma skäl skulle han kunna säga, att undervisningsfriheten befolkar våra fästningar med dem som begå förfalskning. Om alla fästningsfångar endast skulle sysselsättas med sådant arbete, som ej ästadkommes af fria arbetare — hvad arbete skulle de då utföra? Jo, stenhuggning, har jag hört uppgifvas. Antag att så kan ske, att sten siunes å alla fästningar tjenlig vill huggning, och att den kan afsättas. Men finues ej måvga fria arbetare som äfven dermed sysselsatta sig? Böra icke äfven de skyddas for konkurrens? Vore det icke önskligt, att hvarje tånge uuder sin fängelsetid kunde inötvas i något handtverk, så att han dermed kunde försö:ja sig när straffuden gått till ända? Jag undrar just om de ärade fabriksoch handtverksdeputerade skulle finna sig belåtna, om fångvårdskostnaden ökades af det skäl, att fängarune icke sysselsattes med något arbete, som ästadkom intrång? Det var naturligt, att liksom skrätvånget i Preussen vore för många en vacker öresyn, så var ock tallet enahanda med Amerikas tullsystem. Några talare, och toreträdesvis hr Widman trån Upsala, voro fullt inne i den protektionistiska fraseologien. Han erkände att smuggleriet var lonande nu, men ändå pläderade nan för höga tullsatser, hvarigenom dock swugglingen ju skulle uppmuntras. Revidering af nu gallande tullbestämmelser, lindrig tull å alla råvaror som unporteras och högre tull på adla lyxartikia, olef naturligtvis mote:s beslut; men hvar som menas med lykartiklar angats icke. — Mau hade tröttnat att hålla tal, när tråga upps Os om behofvet af sättet för torlagskapnals auekaffande till tabriksoch handtvereslaaale. Eu talare upplyste att den biilvaude haldtverkaren toddes naken till verlden, och ueri låg en obestridlig sanning; en annan talare önskade att en penningekälla — outtömlig naturligtvis — måtte at staten beredas); eu tredje talare framstållde det radikala förslaget att handelsoch näringsdiskonten uteslutande borde lemnas till den mindre industrien, och manufakturdiskonten äfven komma de mindre industriidkarne till godo. Man tattade en resolution deri de lånebehötvande industriidkarne sägos väl tll godo. För ofriga länebehötvande hade man föga omtanka. Man har i Dagens Nyheter kallat deita möte ett skråmöte. Benämningen ar icke oriktig; men om detta möte icke stanuar vid det första, så hoppas jag att de följande biitva mera förständiga. Åtskilligt som talades och b-slöts nu var visserligen befangdt; men man får ej fordra för mycket i borjan. Eudast det bör framhållas, att då vid detta möte uttalades åsigter af personer, som visst icke voro bortkomna i sina resp. yrken, men hvilkas åsigter befiunas rasande, så bör man mindre u lu7a på, om personer som bofina rig på en högre bildningsgrad tranställa arigter i poltiken, som alven åro rasande. Göran.