Göteborgsposten – 4 augusti 1870, sida 1

Ett nidingsdåd — så lästes i alla hufvudstadens tidningar för en tid sedan. Man hade velat förgifta småsåglarne i Strömpearterren. Ögerningsmannen var den som har at drätselnämnden i uppdrag att vårda trädoch blomsterplanteringarne å åtskilliga staden tillhöriga allmänna platser. Men ogerningen var ursäktlig. I Strömparterren uppehålla sig många hundra gråsparfvar, lika glupska som fruktsamma. Gästerna gifva dem bröd och fåglarne få födan utan besvär. Men de äro gourmander, och förtära till omvexling med lika slupskhet de finaste blombladen på de vackraste växterna, hvilka derigenom förstöras. Trädgårdsmästaren greps af förtviflan då han såg huru de vackra blommorna spolierades. Om han mot dessa sina fiender fått använda samma vapen som fransmännen och preussarne nu anlita för att decimera hvarandra, så skulle gråsparfvarnes förstörelseverk hämmats; men i hufvudstaden får man endast salutera med kanoner och löst krut. Han anlitade då samma utväg, som alla hans yrkesbröder begagna mot gråsparfvarne. Han ville med fosfordeg förgifta dem. Några anträffades döda; saken anmäldes i polisen; nidingen nppkallades och polisen — vänner af småsäglar, äfven den — förbjöd vid 50 rdrs vite all sådan förgiftning i hufvudstaden. Men detta af välmeningen dikterade beslut var förhastadt. Om polisen hade gifvit sig tid att fråga sakkunniga män, ornithologer och trädgårdsmästare, så hade de upp: lyst att gråsparfvarne anställa stor förödelse på en mängd finare trädgårdsoch blomsterväxter och vidare att inga andra småfåglar än dessa uppehålla sig i Strömparterren, der de ensamt vilja grassera och med stor ilska förjaga de små sångfåglarne. Men polisen rådtörde sig icke med sakkunniga män. Som sa: ken nu står har drätselnämnden att välja mellan två åtgärder: den ena att öfverklaga polisens ofvan anförda beslut, den andra att, om ej beslutet upphäfves, nästa år inställa all plantering i Strömparterren af finare blomsterväxter och att låta beså planerna endast med gräsfrö, ty anblicken af sköflade blomsterväxter är i alla händelser icke vacker, och föga lämpligt är det att påkosta blomsterplantering till sparfvarnes utspisning. På Djurgården nära intill Hasselbacker har nu ett gammalt stenhus blifvit nedrifvet af dess egare, den företagsamme hr W. Davidson. Det var högst ruskigt och vanpry dande, och intet bättre folk ville eller kunde bo der. Men förr, då anspråken på komfort voro mindre, beboddes det at celebra personer, trots det att rummen voro små och låga. Argus-Johansson bodde der sommarti den, då han lefde i välmakt, sedan expeditionssekter Askelöf, Minervas utgitvare, och begge sågo hos sig mycket fint tolk. På aotalet beboddes det af den store skådespelaren Torslow med familj, då han uppträdde på den gamla Djurgårdsteatern, hvilken för länge se dan nedrifvits och som ersattes med en annan, hvilken brann upp. Äfven Torslow såg hos sig många fina gäster, och der gick ofta muntert till, ty Torslow var en angenäm värd. När kriget slutats och de många rika främlingarne återigen besöka Hasselbacken — de ha nu nästan alldeles försvunnit — så bygger br Da vidson på den afröjda tomten en hhten vacker villa; han har behof af sysselsättning, ty huru öfverhopad af bestyr som helst, har han altid tid ötver, hvilken måste användas. Fröken-reformen — eller rättare sagdt mamsell-reformen, ty det var ju mamsellerna som i yttre måtto skulle omgestaltas? — har söranledt en förveckling som möjligen framkallar en process. En gammal förmögen hanulande, ungkarl, döf och skumögd, hade en sy-ter, hvilken för flera år sedan dog ogift, mer efterlemnade en dotter som ej, jag vet icke bvartöre, fick bära modrens och morbrodrens namn, utan kallade sig S-m. I fjol beslöt gubben att skänka sin förmögenhet till m:li Sm, och en advokat anmodades upprätta ie stamentet. Men han var en varm van at froken-reformen och skref: Till fröken S-m skänker jag genom detta testamente etc. etc. Testamentet fick laglig form naturligtvis; men af en nyck hos testator underskrets och bevittnades det icke genast; han ville blott ha det färdigt vid inträffande behof. Han sjuknade långt fram, tillkallade två vittnen ochi deras närvaro underskrets handlingen, om hvars närmare innehåll de ej fingo någon kunskap. Så dog testator; men nu visar sig att här finnes en verklig fröken med samma föroch tillnamn som den aflidnes systerdotter, hvilkens slägtskap med den afl dne dock icke lagligen kan styrkas, och derull kommer att den som renskret testamentet och wullställde det testator, advokatens biträde, icke kan få vittna. — Mn