Göteborgsposten – 3 augusti 1870, sida 1

direktören hr W. Roos samt justitierådet N. H. Lund vid danska poststyrelsen, och i natt hitväntades en norsk postembetsman hr Petersen, hvilka hrr här sammanträda för öfverläggningar i ärendet. Önskligt vore om dessa öfverläggningar kunde leda till öppnande at en ångbåtsförbindelse med England 3:ne gånger i veckan, t. ex. Måndag, Onsdag och Fredag alton härifrån så väl som från London eller Hull. Att posten till från Frankrike borde åtfölja dessa fartyg, säger sig sjeltt. Nordiska Skolmötet. I går kl. 10 f. m. fortsattes mötet. Sedan den vanliga bönen hållits, meddelades några officiella underrättelser. — Lektor Blomstrand omnämnde afsändandet af ett telegram till H. M:t konungen, och uppläste det på qvällen ankomna svaret, hvilket hade följande lydelse: Bestyrelsen för första nordiska skolmötet, Göteborg. Hembärande mötet mitt tack för helsningen nedkallar jag den Högstes välsignelse öfver edra arbeten, som jag är forvissad skola blifva fruktbringande. Carl. Vidare har till bestyrelsen ankommit följande telegram från det i Tromsö församlade skolmötet: Skolemödets deltagere, Göteborg. Broderlig Hilsen fra deeltagerne i Tromsömodet. Mätte sammenkomsten blive til Held for Folkeskolen. Efter bemyndigelse Kolstad. Hr Blomstrand anhöll vidare att härvarande svenska klockare, kantorer och organister behagade sammanträda kl. 4 på eftermiddagen för att diskutera åtskilliga förändringar till ett i fjor hållet stiftsmöte för svenska klockare, kantorer och organister. Ordföranden önskade det de svenska folkskolelärarne ville sammanträda kl. 5 e. m. för att yttra sig angående pensionsfrågan för folkskolelärare. Efter förnandlingarnes slut ämnade läraren vid Wasa högre Elementarläroverk hr Alcinius att hålla föredrag om hur Skandinaviens Gudar hafva uppstått. I dag kl. 9 f. m. kommer seminarierektorn för Finland br Leiberg att behandla: den praktiska lärarebildningen såsom den förekommer i Finlandr. I sammanhang härmed må namnas det seminarietöreståndaren Tungs föredrag i Måndags atton handlade om Nordens folkpoesi. Gårdagens diskussion öppnades af Pastor Mau (dansk), som yttrade att religionen måste tala till bade förståndet, känslan och viljan. Guds ord och Guds folks historia bör i folkskolan vara det väsentliga ämnet. Vidare bör historien, varande som en stam med många grenar, hvarje gren häntydande på de öfriga kunskaperna och tjenande till en praktisk utveckling, blitva det andra föremålet för studiet, och isynnerhet fåderneslandets historia. Vidare Guds uppenbarelse i sina skapelser eller naturläran. Att ätven sången har en stor betydelse för det folkliga, andliga och kristliga lifvet visade talaren äfven och önskade att svenska skolstyrelserna ville verka att i solkskolorna införa dels bibliska, dels fosterländska sånger. Modersmalet bör vidare barnen icke blott skriiva efter diktamen, utan de böra sjelfva söka neuskrifva sina tankar, att derigenom mer och mer utprägla sina förståndsgåfvor, ty endast diktamen eller blott läsning göra barnen mindre emottagliga för egna intryck. Hr Blomstrand anförde med atseende på den satsen: att man skulle lära barn tänkar, att tankandet är en gäfva, som man ej kan lära. Barneis tanke kan ej framgå fullmogen, den måste klarna. Talaren framhöll den sanningen, att man skall bevara den för skada, liksom en trädgårdsmästare skulle förderfva blomman om han företog sig att utveckla bladen förr än de sjelfva af naturen gjorde det. Så ock förderfvar man barnen; det är menniskans förnuft, vilja och samvete som skola utvecklas. Hr Kraiberg önskade en resolution på första frågan, och ordföranden föreslog att flere antecknade talare behagade taga tillbaka sin rätt att tala. Hr Merserberg anmärkte, att det var allmänt kändt, huru i alla länder fråga uppstått att skilja religion och kristendomsundervisning, da kristendomsundervisning har till syfte att bilda goda och sedliga menniskor. Hr Hasselrothl önskade att folkskolan måtte få en mera praktisk riktning. Prosten Fehrlein ville ha kristendom till folkskolans läroämne och sedan modersmålet i förening med skrifning. Vill dertill inrymma geometri och teckning i rummet framför geograti och historia. Hr Eklund ansåg sig böra understödja dem, som hyste denna åsigt, och hoppades att ingen ville försaka det eviga litvet, hvartöre kristendomen bor vara folkskolans första ämne, tilläggande: hur skall man blitva en kristen lärjunge, om man icke känner mästaren. Skolläraren Eriksson tyckte att uagens talare voro eniga om, att sätta kristendom i första rummet, hvadan således vi i våra dagar åtminstone förblifva vid hvad talaren begante med: går ut och lärer allt folk-. Dernäst modersmålet, hvarmed talaren förstod förmagan att tala, hvilke: barnet väl kan då det kommer i skolan, men det fordras vänja barnet höra, se och skrifva som medel att vinna tankeklarhet. Allt detta bör dock hatva lif. Liksom kristendomskunskap utan lif är en karrikatyr, så är äfven undervisning utan lif detsamma. De ämnen som svårast hemtas ur bok, böra vara folkskolans första ämnen, de som barnen sjelfva med färdighet kunna lära böra stå efteråt. Hr Schollert (norrman). Det norska folket är ett historiskt poetiskt folk; att taga historien och