Göteborgsposten – 1 augusti 1870, sida 2

spel — hon märkte sitt kort med aldrig svikande noggrannhet; men det var med melankolisk min hon fullgjorde dessa skyldigheter, och det var endast då hon lyftade sina ögon mot de stora skinande glasdörrarne, hvilka ledde in till detta farliga paradis, som något tecken till känsla up lifvade hennes ansigte. Hon såg efter någon och den person hon väntade dröjde så länge. Mannen spelade med den erfarne spelarens koncentrerade uppmärksamhet och orörliga min, sällan lyftande sina ögon från det gröna klädet, aldrig eu enda gång blickande tillbaka på den flicka som stod bakom honom. Han vann idag och han tog turen lika lugnt som han ofta tagit oturen vid samma bord. Han tycktes spela efter något system som han sjelf gjort upp, och grannarne blickade på honom med afundsamma ögon då de sågo guldhögen bli allt större och större under hans nervösa händer. Han såg något förfallen ut, likuande en man som fordom varit en eleg.nt officer och som nu hade alla sina pretentioner qvar utan förmåga att göra dem gällande. Slutligen ljusnade flickans ansigte plötsligt. Den hon väntat hade anländt. Det var en man om tjugofem års ålder, hvars mörklagda ansigte och vårdslösa drägt påminte något om lord Byron. Den nykomne var jnst en sådan man som en mycket ung qvina är färdig beundra och som personer med verldserfarenhet äro böjda för att misstro. (Forts.)