Göteborgsposten – 1 augusti 1870, sida 2

Fran Utlandet. Sedan man från preussisk sida gjort allt för att söka gifva den största möjliga offent lighet åt några i och för sig apokryfiska afslöjanden af hemliga underhandlingar, som Frankrike fört med Preussen, och sedan hr v. Bismarck med dessa atslöjanden synbarligen sökt att vinna England på sin sida, har den engelske utrikesministern helt enkelt afkylt denna itver genom att inför parlamentet upp läsa dels v. Bismarcks af oss i Lördags med delade telegram, dels ett meddelande af fran ske utrikesministern de Gramont, enligt hvilket Bismarck uppmanat Frankrike att göra utvidgningar, dem Frankrike då afslog. Gramont slutar med att säga, det Bismarck sjelf för det franska sändebudet Benedetti dikterat det ofta nämnda traktatutkastet. Förhåller det sig så, och det ligger i hr Bismarcks föregåenden intet som berättigar oss att tro honom kunna handla i diplomatiska ärenden fullt lojalt, så bör man ej finna någonting förvånande i att det funnits ett skriftligt dokument i frågan--. Här har verkligen den sluge Benedetti låtit at grefve v. Bismarck locka sig till att begå en stor oförsigtighet — men icke kunde han väl tro sig hafva med sådana hedersmän at göra? Vi vilja för vår del i denna sak icke taga parti för någondera parten, ännu åtmin stone; men nog jublar den för tidigt, som vili, utan att bry sig om de fakla, som finnas, för detta smutsiga depeschgräls skull nedsvärta fransmännens kejsare. Något har det väl att betyda, att Englands utrikesminister icke tve kat att i Öfverhuset offentliggöra hr de Gra monts beskyllning mot hr Bismarck, som torde komma att af densamma försättas i en myc ket besvärad ställning. Vi vilja här blott tillägga, innan vi öfvergå till en framställning af förhållandena på krigsteatern, att, enl. telegram från London, franske premierministern Öllivier i ett bret ull en privat engelsk vän förnekat riktigheten af det mycket omtalta traktatutkastet och sagt, att Frankrike genom engelske utrikesministern Clarendon föreslagit Preussen ömsesidig afväpning. — Bismarck påstår, som bekant, tvärtom, att om Preussen så velat, skulle Frankrike, enligt hans tro, föreslagit Preus sen att gentemot det obeväpnade Europa omreglera dettas karta och särskilt att intörlfva Belgien. Vi älska att tro Olliviers förklaring och äro öfvertygade om, att från fransk sida sådana upplysningar skola komma i dagen, hvilka ådagalägga, att Frankrike länge velat åstadkomma en allmän afväpning på grundvalen af Pragerfreden, hvilken Preussen naturligtris icke velat, oaktadt heliga löften, godkänna, derföre att den innebar bestämmelser i alseende på Sydtyskland och Nordslesvig, dem Preussen öppet visat sig ej vilja iakttaga. Ötvergå vi från den diplomatiska advokatyren till krigsskådeplatsen, så erfara vi från olika håll — i strid mot hvad som förut uppgifvits — att den franska armeens första ,