—Han ser mycket ung ut, sade Georgina sedan doktorn aflägsnat sig. : — Så mycket bättre, min bästa mrs Halliday, svarade dentisten; den medicinska vetenskapen är stadd i ständig utveckling och de yngsta läkarne äro de som fått den grundligaste undervisningen. Georgy förstod ej detta; men det lät mycket antagligt, och hon var van att tro hvad folk sade henne, således antog hon mr Sheldons förklaring för god. Hur kunde hon tvifla på att han var mycket klokare än hon i saker som rörde medicinen? — Tom tyckes vara litet bättre på morgonen, sade hon hastigt. Den sjuke sof inom de tunga, gammalmodiga sängomhängena. — Han är bättre, svarade dentisten, så mycket bättre att jag, så snart han vaknar, skall visa honom några affärsbref som väntat på honom en tid. Han satte sig rid hufvudgärden och väntade lugnt på patientens uppvaknande. — Er frukost står uppdukad åt er der nere, mrs Halliday, sade han hastigt; vore det ej bäst att ni ginge ner och åt, medan jag vakar här uppe? Klockan är nära tio. — Jag är ej hungrig. — Ni bör äta något. Ni blir sjelf sjuk om ni ej är rädd om er, och då skall ni ej kunna vårda Tom. Detta argument verkade genast. Georgy gick ner och försökte äta och dricka för att hennes krafter skulle hål