Göteborgsposten – 25 juli 1870, sida 2

— Ack ja, jag vet det; men det menar jag ej med att vara en god man. Jag åstunduar ej att han lemnar mig sina penningar. Jag åstundar ej att han skall dö. Jag vill blott att han stannar hemma. — Stackars Tom! jag fruktar att han ej tillhör den sortens folk. Han tycker om omvexling och nöjen. Ni gifte er med en rik man, mrs Halliday; ni gjorde ert val utan undseende med en annans känslor. Ni offrade tro och lofven för en egen böjelse eller ert eget intresse, jag vet ej hvilketdera och jag frågar ej derefter. Om utbytet visat sig ofördelaktigt, har ni er sjelf att tacka derför. Philip Sheldon satt med armarne lagda i kors öfver det lilla bordet, och hans blick hvilade stadigt å Georgys ansigte. Hans svarta ögon kunde ha ett mycket strängt, hardt tillochmed grymt uttryck, och mrs Halliday blef först röd, sedan blek under den forskande blicken. Hon hade träffat mr Sheldon mycket ofta under de år hon varit gift, men detta var första gången han yttrade något som lät likt en förebråelse. Dentistens blick veknade något medan han betraktade henne, ej till något slags ömhet utan till uttryck af halft föraktligt medlidande — sådant en stark man kan känna för ett dåraktigt barn. Han kunde se att denna qvinna var rädd för honom, och det gagnade hans intressen att hon skulle vara rädd för honom. I allt hvad han gjorde hade han ett mål för ögonen, och hans mål denna afton var att mäta styrkan af det inflytande han egde öfver Georgina Halliday. I fordna tider, före hennes giftermål, hade detta inflytande varit