Göteborgsposten – 25 juli 1870, sida 1

eriga handarbete. Mr Sheldon hade med sig en ny tidning till sin gäst. — Det står en berättelse om parlamentets öppnande, sade han, som kanhända skall roa er. Jag önskar att jag egde ett piano eller något i den vägen, hvarmed ni kunde förströ er. Jag fruktar att ni måste ha mycket tråkigt under dessa långa aftnar då Tom är borta. — Jag har visst tråkigt, svarade mrs Holliday buttert, och om Tom brydde sig om mig, skulle han ej på detta sätt lemna mig den ena aftonen efter den andra. Men han bryr sig ej det ringaste om mig. Mr Sheldon lade ifrån sig sin tidning och satte sig midt emot sin gäst. Han satt under ett par minuter tyst, slående takten till någon imaginär aria med fingertopparne mot mahognybordet. Derefter yttrade han med ett halft småleende på sitt ansigte. — Men säkert är Tom den bäste bland män! Han har varit en smula vild sedan han kom till London, förstås; men han kommer ju så sällan dit. — Han är likadan i Yorkshire, svarade Georgy dystert; han går alltid in till Barlingford med än den ene, än den andre för att vara tillsammans med sina gamla vänner. Jag är säker på att om jag vetat hurudan han var, skulle jag vldrig ha gift mig med honom. — Och jag som trodde att hån var en så goå mabFör blott ett par dagar sedan talade han om för mig att han upprättat ett testamente, hvari han lemnaer hvarje runstycke som han eger utan förbehåll, samt alt ban försäkrat sitt lif för fem tusen pund,