Göteborgsposten – 21 juli 1870, sida 1

— Ingen ung qvinna med tjugotusen punds förmögenhet har sålunda kommit inom din synkrets; — Nej och ingen gammal heller. Pengarne äro hufvudsaken, åldern bryr jag mig föga om, svarade mr Sheldon i bitter ton. Den yngre brodern höjde på axlarne och stoppade sina händer i byxfickorna med en ätbörd af tragikomisk förtviflan. Han var den minst allvarsamme af dem båda och skilde sig från sin äldre bror deri, att han effekterade en viss nonchalance i drägt och maner, en viss sportmausstil, som var helt olika broderns studerade noggrannhet i klädsel och sätt att vara. Han bar en hel mängd ringar och grannläter, hans polisonger voro mera utstående än broderns och dertill bar han mustascher, som snarare skulle ha anstått en guerilla-höfding än en innevånare i Grays Inns lugna qvarter. Hans ställning som lagkarl var ej stort bättre än Philips som dentist; men han hade sina egna planer för att förvärfva rikedom och en vida större än lagkarlar i allmänhet brukade förvärfva. Det var genom att fördjupa sig i gamla slägtregister och längesedan förgätna fakta, genom att gräfva i det förflutnas aska och hopfoga länkar hvilka man skulle ha ansett vara för alltid åtskilda, som han hoppades att en dag finna en skatt nog stor att belöna en half lifstids arbete och tålamod. — Jag kan gerna vänta på lyckan tills jag blir fyrtio år gammal, sade han ibland då han var som mest meddelsam till sin bror; då har jag i alla fall tio år på mig för att njuta af lifvet och ytterligare tjugo, under hvilka