Göteborgsposten – 21 juli 1870, sida 1

AA WAAw G(Ä— lörhällningsorder till kronobetjeningen utgör någon vägledning för landshöfdingeembetenas reorganisation. Men af hvad nu anförts tror jag dock icke den slutsatsen bör dragas att hr civilministern skall underlåta föreslå reformer der sådana erfordras. Lika enkel och anspråkslös som erkebiskop Reuterdahl i lifstiden var, lika enkel var också hans begrafning. Endast ettringa antal i jemförelse med de många, som han med okonstlad välvilja bevisat välgerningar, kunde följa honom till grafven — ty de äro spridda kring hela landet. Sannolikt väckte det ej ringa uppmärksamhet, om än den icke i ord uttalades, att konungen, som så ofta tagit erkebiskop Reuterdahls gästfrihet i anspräk och såmedelst bevisat den vördnadsvärde patriarken sin synnerliga bevågenhet, vid begrafningen endast var representerad af en kammarherre. Endast ett par dagar senare medgaf II. M:ts tid att deltaga i andjagt i grannskapet af Upsala. I morgon firas kanslirådet Gvstaf Myhrmans nittionde födelsedag. Den vördnadsvärde mannen — Tegnårs svåger, Byströms och Geijers vän — åtnjuter ännu en förträfflig helsa, kan ännu göra långa fotvandringar och ännu för några år sedan sågs han begagna skridskoföret på Nybroviken. Till den middag, som ett stort antal deltagare i Jernkontoret i medlet af förliden Maj anställde för brukspatron B. De Mare, hvilken då i 50 år varit delegare i nämnde kontor, var äfven kanslirådet Myhrman inbjuden; men då han numera icke vill deltaga i större samqväm, så afsände han till värdarne vid den nyssnämnde middagen en tacksamhetsskrifvelse, med den prydligaste handstil utskrifven, och författad på — latin, ty den gamle mannen eger en stor klassisk bildning. Med nästa år har kanslirådet Myhrman i 60 år tillhört Jernkontoret, hvars tjensteman han i många år va rit och der han alltid varit högt uppburen för sin orubbliga redbarhet. Eu mycket hetsig polemik har uppstått i anledning af det härvarande Hvitbetssockeraktiebolagets inbjudning till ny aktieteckning. Obebörigt kan det ej vara att tidningspressen äfven åt detta företag egnar sin uppmärksamhet, icke heller att bolaget söker förskaffa sig ett större kapital, då det från början åstadkomna genom aktieteckning befinnes otillräckligt. En ny teckning är tvifvelsutan att föredraga framför upplåning, en åtgärd som vid åtskilliga industriella företag anlitats, men stundom med den påföljd att långifvarne slutligen olifvit egare af hela anläggningen, till förlust för de aktieegare som icke orkat med att göra nya tillskott. Sedan erfarenheten visat att den inom hufvudstadens vidsträckta område befintliga jord, hvarå köksväxter och tobak odlats, icke är tjenlig för odling af sockerbetor, ehuru de der uppnå en betydlig storlek, kan det synas tvifvelaktigt om ej anläggningen af sockerbetsfabrik här så till vida är Förfelad, att betorna, som icke kunna bära en längre transportkostnad, måste odlas på längre afstånd från fabriken i stället för i dess grannskap. Det är icke osannolikt att fabriken vid Inedal med tiden företrädesvis måste egna sig åt raffinering af kolonialsocker, och att det är vetskapen derom, som nu manat bolagets styrelse att åstadkomma ett större rörelsekapital. Emellertid visar den nu vunna erfarenheten u huru stor vigt det är att alla faktorer ta3as med i räkningen då en fabriksanläggning skall ske, och att om detta försummas måste ie primitiva anläggarne vidkännas dyra lärpenningar. Den patriotiska sidan af ett industrielt företag ar det mest lockande, men äfven det vanskligaste, och just i förevarande all betänkligt, enär det rubbar grunderna för en rationel tull-lagstiltning. Med det öfvertlod på penningar som nu råder, bör det icke oli svårt att tå det erforderliga aktiebeloppet tecknadt; men önskligt vore och såsom en samvetssak för dem, hvilka intressera sig för töretaget, bör det vara, att endast de personer animeras taga aktier, för hvilka en penningeuppuffring är at ringa betydenhet, men icke egarne at små kapitaler erforderliga för deras tartliga utkomst.