Göteborgsposten – 21 juli 1870, sida 1

— Än AA Mm — silllskapet. Tom är visserligen en beskedlig karl och min synnerligen gode vän, men han är något inskränkt. Samtalet afstannade här och en butelj whisky, som tandläkaren framsatte till sin egen och sin brors vederqvickelse, kunde ej åter få det i gång. Philip Sheldon tänkte tydligen på helt främmande saker och hans brors frågor blefvo för det mesta obesvarade. — Det är ingen Icksak att resa häremellan och Barlingford, som du vet, George, yttrade han då den senare förebrådde honom hans tankspriddhet. — Då gör du bäst i att gå och lägga dig, svarade mr Sheldon den yngre. Jag går min väg. När väntar du Tom och hans hustru? — I början af nästa vecka. — Så snart! Nå, godnatt, Philip; jag helsar på dig innan de komma. Du kunde titta in hos mig imorgon afton; men jag har mycket att göra. — Ditt vanliga göromål? — Ja. Några andra har jag knappt. — Jag fruktar att du ej kommer att skörda stor vinst deraf. — Man kan ej så noga veta. En person som sätter sig ned till ett whistparti får ofta en hel mängd dåliga kort, innan han får en handfull trumf; men trumfkorten skola säkert komma blott han sitter tillräckligt länge. Hvarje menniska får sitt tillfälle att gripa lyckan, och det beror blott på om hon vet afbida detta; men de flesta blir trötta och gå till hvila innan deras tillfällen komma.