Göteborgsposten – 19 juli 1870, sida 1

stunder med klyftiga diskussioner rörande denne gentlemaus karakter och vanor, förmögenhet och ställning. Naturligtvis var nan en mycket aktningsvärd man. Rörande den frågan fanns ej ringaste tvifvel hos någon rid Fitzgeorge-street. En husvärd med sådana förstugutrappor och sådana musslinsgardiner måste naturligtvis vara den fullkomligaste bland män; ty om det finnes något yttre kännetecken på ett mindre aktningsvärdt lif och ett tygellöst sinne, skall man finna detta kännetecken i orena och vanvårdade musslinsgardiner framför fönstren. Ögonen äro själens spegel, säger skalden; men om en mans ögon ej äro öppna för er forskning, skola fönstren i hans hus hjelpa er att upptäcka hans karakter såsom individ och hans värde som medborgare. Åtminstone var det den åsigt man hyste vid Fitzgeorge-street, Russell-square. Mr Sheldons personlighet och vanor stodo i fullkomlig harmoni med utsecndet af hans hus. Hans förstugutrappas oklanderliga renhet liksom återspeglades i hans skjortbrösts oklanderliga renhet; glansen af messingsplätar återspeglades i hans blanka skjortknappar af guld; lackeringen på förstugudörren motsvarades af hans svarta satinvästs glänsande yta; murens omsorgsfulla rappning kunde på visst sätt jemföras med den fullkomliga omsorg hvarmed hans naglar voro putsade och det oklanderliga sätt hvarpå hans hår och polisonger voro ordnade. Ingen tandläkare eller läkare af något slag hade bebott huset vid Fitzgeorge-street före Philip Sheldons ankomst. Huset hade stått obebodt under mer än ett år och var ytterst förfallet, då en dag hyresannonserna försvunno