Göteborgsposten – 19 juli 1870, sida 1

316TEBORG. D. F. BONNIERS BOKTRYCKERI, 187 igår nått oss från Danmark, att icke ens detta land ernar deltaga i jättefolkens strid, utan förklarat sig vilja intaga en neutral s tällning. Sveriges uppträdande kunde naturligtvis endast ske för Danmarks skull såsom dess hjelpare och stöd; Danmark anser emellertid sjelft sig icke böra anförtro sitt öde åt krigets ovissa lotter; slutsatsen gör sjelf; ; hvarje ordande om Sverige bör del sa eller icke i striden är under sådane lörhållanden onödigt. Vi ega en konung med lifligt temperament, krigiskt stämd och Danmarks sak så tillgifven som ingen annan det är utom Danmarks gräns. Om hos honom för något ögonblick den lust skulle vakna att leda den här, som han så ofta fört i fredens krigiska lekar, till allvarlig fejd, så finna vi det förklarligt. Men vi tro å andra sidan att hans åt konst och vetenskap hängifna sinne, hans för betydelsen af handel och industri öppna blick, bilda redan dessa en motvigt mot benägenheten att låta ett krigiskt hugskott blifva till verk lighet. Men skulle mot förmodan så icke ske, då är det med trygghet man erinrar sig att vid .konugens sida stå män, som ega kännedom om folkets önskningar och behof och som ega vilja och kraft att i konungs och folks intressen göra sina meningar inför thronen hörde. -00 Läkaremötet. Sedan medlemmarne af lakaremötet i går kl. 2 samlats till sin sista gemensamma sammankomst, upplästes af ordf. ett telegram, som efter sammanträdets slut i Lördags anländt från Upsala och innehöll välönskningar för mötet af undertecknarne, hrr Mesterton, Hedenius, AIlmen Björken och Waldenström. Ordf. uppdrog åt prof. Kjellberg, såsom varande lärare vid Upsala universitet, att till nämnde herrar framföra mötets tacksägelse och beklagande af att ej någon blana dem varit bland deltagarne. Då fråga blef om val af den komite, som enl. beslut vid Lördagens sammanträde skulle bereda reciprociteten, för det ändamålet sätta sig i förbindelse med de tre ländernas auktoriteter och sedermera afgifva berättelse till nästa naturforskaremötes medicinska sektion, anmärkte generaldirektör Berlin, att mötet beslutat icke gifva något svar på prof. Panums fråga, medicinalrådet Wistrand likaledes att mötet på proposition beslutat med nej besvara om den ville yttra sig om samma fråga och d:r Pallin, i samma riktning, att enligt hans uppfattaing mötet genom beslutet att nedsätta en komite eluderat det första beslutet. Ordf. bemställde afgörandet till mötet, som genom öppen omröstning gillade ordförandens uppfattning af Lördagsmötets beslut, eller att berörde komit skulle nedsättas. D:r Pallin anmälde reservation med afseende på formulationen af beslutet. Valet af komiteledamöter utföll sålunda, att för Sverige valdes prof. Key för under visningsväsendet och d:r Jäderholm för administrativa förhållanden med prof. Ödmanssonr och lifmedikus Edholm till suppleanter, för Danmark professorerna Hornemann och Panum med d:r Trier och prof. Fr. Smidt till suppleanter, för Norge prof. C. Boeck och direktören d:r Sandberg med prof. Winge och Dahl till suppleanter. Ordf. framställde derefter bestyrelsens för frågan om mötet ville besluta om något nytt läkaremöte ej skulle samlas före det om tre år blifvande naturforskaremötet i Köpenhamn, då åt dess medicinska sektion skulle uppdragas att bestämma tiden för nästa läkaremöte. D:r Varenius anmärkte, att det på mötet i Kristiania beslutats att ett läkaremöte skulle hållas hvartannat år, och att närvarande möte således först måste upphäfva Kristianiamötets beslut för att kunna fatta ett sådant som be: styrelsen föreslagit. Mot denna anmärkning uppträdde prof. Panum och förklarade att han, på hvars förslag det ifrågavarande beslutet i Kristiania tattats, var kompetent att upplysa d:r Varenius om att ban misstoge sig i detta atseende, enär beslutet varit, att ett läkare möte skulle hållas mellan hvarje naturforskare möte. I enlighet med det af ordf. framställda frorslaget beslots, all ej något läkaremöte skulihållas före västa naturlorskaremote. Direktören d:r Sandberg höll derefter siti föredrag om Retslegens Forhold til tvivlsoe mentalo Tilstande, hvari berördes de svårigheter rättsläkaren kunde vara underkastad i vissa kriminala och civilrättsliga full. der juristen måste söka vägledning hos honom