Göteborgsposten – 19 juli 1870, sida 1

användes, alltid skulle fördunklas af förstugutrappornas framför N:o 14 öfverlägsna renhet. Men ej nog med att detta hus var ett mönster för snygghet, det gjorde äfven anspråk på att förete en vacker anblick. Det var så ljust, trefligt och landtligt till sitt utseende som det var möjligt för något hus i Holborn att vara. Der funuos blommor i fönstren, prunkande, skarlakansröda geranier, hvilka tycktes fritagna från alla de vanskligheter för hvilka geranier äro utsatta, så omöjligt var det att bland deras grönskande blad upptäcka ett enda som var förtorkadt eller bland deras rika blommor en enda som var vissnad. I skuggan af musslinsgardinerna hängde fogelburar, och de gröna venetianska fönsterjalusierna gjorde ett behagligt afbrott mot den nyrappade hvita muren. På den lackerade förstugudörren fanns en blänkande messingsplåt, och den verkan som i förening åstadkoms af den hvita förstugutrappan, de skarlakansröda geranierna, jalusierna och messingsplåten var riktigt briljant. De, som varit nog lyckliga att skåda det inre af huset vid Fitageorgestreet, hade gått derifrån med en afundsjuk beundran af den prakt som der var rådande. Ett mönster som det var för snygghet och trefnad i det inre likaväl som till sitt yttre, uppväckte det i hvarje bröst ett slags vördnadsfull undran, liksom en boning hvilken innehafves af någon hemlighetsfull varelse som är oändligt öfverlägsen det vanliga slaget af husvärdar. Inskriptionen på messingsplåten underrättade grannskapet om att N:o 14 beboddes af mr Sheldon, tandläkare; och innebyggarne vid Fitzgeorgestreet roade sig på lediga