Göteborgsposten – 18 juli 1870, sida 1

kade att frågan måtte bearbetas till nästa naturforskaremöte. För närv. borde den besvaras med nej. Om någon läkare skulle önska en öfverflyttning eger enligt gällande förf. regeringen inkalla en sådan. Dermed vore ändamålet vunnet. Den som vill öfvergå bör underkasta sig de prof som gälla. Prof. Key trodde att målet kunde vinnas annorlunda. Prot. Panum hade sagt att frågan först i en framtid kan afgöras; må den då öfverlemnas åt framtiden. Hvarföre nu diskutera något som framtiden bär i sitt sköte? Det är en stor fråga, som behöfver moget bepröfvas, den behöfver ses klarare, facetterna behöfva afslipas. Derföre vore det klokt öfverlemna den åt framtiden, men må nutiden förbereda dess afgörande. Tal. förstod ej en sådan uppfattning, att ett land skulle kunna ha det så bra att det ej hade något att lära. Det finnes väl ingen som vill påstå, att det medicinska undervisningsväsendet är så bra, att det ej kan bli bättre. Prof. Panums förslag att en komite, 2 män från hvartdera af de tre länderna, nedsattes för att utarbeta förslager på grund af noggranna undersökningar, hvilka förslager borde föreläggas nästa läkaremöte, vore praktiskt. Man måste hålla tillsammans, gå framåt på samma grund, så att man kan räcka hvarandra handen. Just denna dag hade man fått en påminnelse om derubbningar, som så lätt kunna inträffa. Må man under tiden hvar för sig söka främja det vetenskapliga studiet. Tal. ville ej att votering nu skulle ske i sjeltva frågan. Gen.-dir. Berlin yttrade att den siste talarens förslag innehöll åtskilligt godt och nyttigt, men han hade ej yttrat sig om saken, sådan den tryckt förelåg. Det är godt att hemta upplysningar rörande hvarandras förhållanden, men skilnad är om man gör det för reciprociteten eller för att lära af hvarandra. Prof. Malmsten förenade sig med prof. Key. Man borde lemna reciprocitetsfrågan, uppskjuta den, ondvika den. Exped.-chefen Ijerulf trodde att sådana möten som det närv. vore goda för att bereda kännedom om förhållandena i de tre länderna, men ej för att utöfva pression på administrationen. Stämningen i Norge vore ej för främmande läkares likaberättigande med landets. Tal. ansåg att man bättre kunde meddela sig med hvarandra genom pressen och skriftligen än genom delegerade. Han var enig med prot. Key deri, att de senare dagarnes tilldragelser, likasom århundradens erfarenhet, lära oss att räcka hvarandra handen. D:r Varenius yttrade, att då det af framställningar som gjorts af svenska läkare kunde synas som om de vore afvogt sinnade mot grannländerna, tillochmed i vetenskapligt afseende, ville han ätminstone aflägga en protest deremot. De svenska läkarne borde träda upp på den allmänna banan, täfla med andra, lära af andra. Mer ingen vore väl ej att en turk eller amerikanare, som händelsevis kommit att aflagga medicinsk examen vid universitetet i Kopenhamn eller Kristiania, skulle kunna vinna anställning här, utan det vore väl endast frågan om skandinaver. För att bli embetsman i staten fordras andra prestanda än examina. Tal. ville ej säga nej till frågan. Prof. Kjellberg uttalade i likhet med föregående tal. en protest mot att frågan i Sverige betraktades irån egoistisk synpunkt. Frågan huru medicinen i norden bäst värnas vore en fråga som gällde allmänbeten. Önskvardt vore om reciprocitetsfrågan kunde Jakande besvaras, men förhållandena äro ej nu sådana. Det rådde alltför stora skiljaktigheter. Prof. Keys förslag kunde synas innebära ett stort anspråk: att ri vilja ordna undervisningen i de nordiska länderna. Ial. ville derföre ej att någon komite skulle tillsättas. Direktör Sandberg ville svara jakande på fråzan. Tal. hade sokt sätta sig in i förhållandena, och trodde att ej större skiljaktigheter funnos i den medicinska undervisningen, än att de kunde öfvervinnas af den som det ville. I afseende på det praktiska utförandet ansåg tal. i likhet med exped.-chefen Kjerulf att man borde temporisera. D:r Krarup var ej för reciprociteten. Men reciprocitet vid undervisningen ansåg han mycket önsklig. Tal. sade sig här ha gjort bekantskap med så många utmärkta kolleger, att han ej gerna skulle vilja ha dem till Danmark. Men å andra sidan trodde han att de svenska läkarne äfven skulle kunna lära mycket af de danska. Diskussionen förklarades nu afslutad. Den första af ordf. framställda propositionen, huruvida mötet önskade genom votering uttala sin åsigt om den af prof. Panum framställda frägans riktighet besvarades med nej. Den andre propositionen: skall en komite nedsättas, bestående af 6 personer, 2 från hvardera riket, att arbeta i två sektioner, en för undervisningsfrågan och en för administrationsfr gan, besvarades med 40 ja mot 37 nej vid omröstniog med slutna sedlar. Beslutet formuleradt, hade ungef. följande lydelse: Reciprociteren bör beredas med nedsättande at eu komit som skall sätta sig i förbindelse med de tre ländernas auktoriteter och sedermera usgitva berättelse till nästa naturio skaremötes medicinska sektion. Prof. Panum föreslog att ledamöterna i kuvmiten borde väljas utan afseende på om de deltogo i mötet elier ej. Den första fråga som vid allm. mötet i; dag förekommer blir valet af denna komitå. För öfrigt är programmet för dagens möte följande: Sektionen för praktisk medicin: föredrag at d:r Forssenius om hafsvattnets invärtes bruk till dryck såsom mineralvatten, af d:r Wising vÅom en ny apparat tör lokalbehandling at ventrikelns sjukdomar?, af d:r Sköldberg om operation för ruptura perinwei completa, af d:r E. Arendrup -Vaginismus he bredet ved Operation ; sektionen för teoretisk medicin: af d:r O. Krarup Experimentelie Bidrag til Alkoholens physiologiska Wiri i i H i H