Göteborgsposten – 18 juli 1870, sida 1

1 NN 9 Grefven af Tremorel ). Af Emile Gaboriau. Förf. till Herr Lecoq, m. fl. Örvers. från franskan. Det var mer äu den olyckliga Laurence kunde uthärda, hon vacklade och föll ned på kanapån. Men hon tvitlade ej på sanningen sf hvad hon hört, Deana förfärliga uppenbarelse ryckte undan den slöja, som dittills för henne betäckt det förflutna. Ja, Sauvresys förgiftning förklarade för henne hela Hectors uppförande, hans passion, hans farhågor, hans löften, hans lögner, hans hat, hans giftermål, hans flykt, allt med ett ord. Dock försökte hon ännu, ej att taga honom i försvar, men påtog sig hälften af hans brott. — Jag visste det, stammade hon med af snyftningar afbruten röst, jag visste allt. Den gamle fredsdomaren var förtviflad. — Hvad ni älskar honom, arma barn, utropade han, hvad ni älskar honom! Detta utbrott af smärta återgaf Laurence hela hennes energi; hon gjorde en ansträngning och reste sig upp med ögon blixtrande af harm. Å) Forts. fr. N.O 160