Göteborgsposten – 15 juli 1870, sida 1

— Han är borta. — Jag vill då tala med madame. — Hon är äfven borta. — Godt! men som det är alldeles nödvä. digt att jag får tala med madame Wilson stiger jag upp. Portvakten stod i begrepp att hindra honom, men då hr Lecoq redan tillkallat sina män, insåg han med hvem han hade att göra och ansåg det klokust att tiga. Polisagenten posterade derefter tre af sitt folk på gården, på ett sådant ställv att man lätt kunde se dem från fönstren i första våningen, och befallde de andra att ställa sig på trottoiren midtemot, uppmanande dem att noga observera huset. Sedan dessa åtgärder voro vidtagna, återvände han till portvakten. — Var nu uppmärksam min gubbe, sade han. Då din husbonde som är utgången återkommer, så akta dig väl för att säga honom att huset är cerneradt och att vi äro deruppe; ett enda ord skulle kompromettera dig grufligt... Hr Lecoqs ton och utseende voro till den grad hotande, att portvakten redan i andanom såg sig inspärrad i en mörk fängelsehåla. — Jag är blind, sade han, jag är stum, — Huru många domestiker finnes det i hotellet? — Tre, men de äro utgångna. Polisagenten fattade då hr Plantats arm och höll den hårdt. — Ni ser, min herre, sade han, allt är för oss. Följ