Göteborgsposten – 15 juli 1870, sida 1

Göteborg d. 15 Juli 1870. Läkaremötet. I öfverensstämmelse med det uppgjorda programmet för gårdagen höllos på f. m. föredrag inom praktiska sektionen af d:r Petersen och inom den teoretiska af prof. Key. Det sistnämnda föredraget, behandlande en ny vetenskaplig upptäckt mom hjernsjukdomarnes område, illustrerades genom planscher och erhöll ett ytterligare behag genom det ovanligt lediga och ange näma framställningssättet. Vid 2 tiden samlades mötesdeltagarne i Realgymnasii solennitetssal sör gemensamma förhandlingar. Mötets officiela öppnande skedde här med följande tal af ordf. för nordiska läkaremötet, generaldir M. Huss: Mina Herrar! . Smickrad af det förtroende I visat mig, hälsar jag Eder välkomna och öppnar detta första sjelfstänlija möte af nordens läkare. Jag lägger vigt uppå att detta läkaremöte är det första sjelfständiga i norden. Läkarne hafva väl förut samlats, men i förening med den öfriga naturforskningens idkare. vid erinran härom framstår den fråga: hvarföre hafva läkarne velat skilja sig från öfriga naturforskare? eller vill läkarekonsten numera utgöra en naturforskning för sig, oberoende af naturforskningens öfriga grenar? Tvärtom; nutidens läkarekonst sluter sig allt närmare och närmare intill den öfriga naturforskningen samt önskar med densamma en allt intimare och intimare förening; ty från den har hon hemtat och hemtar dagligen många vigtiga, ja de vigtigaste bidragen till sin vetenskapliga utveckling. Detta specialmöte får sålunda ej betraktas såsom någon söndring från de allmanna naturforskaremötena. Söndringen är endast skenbar. Grunden till densamma är, att läkarekonstens iukare funnit att de många specialgrenar, uti hvilka medicinen i sin helhet under senare tider mer och mer blifvit delad, atvensom ock många specialintressen, fordrade ett inskränktare fält för en specielare utredning än som kunde ernås vid de stora mötena. Likasom botaniken numera vuxit till det omfång att studium af en eller annan särskild klass inom systemet kan upptaga en vetenskapsmans hela verksamhet, så hatva afven inom medicinen flera af dess specialgrenar blifvit så omfattande, att mången af dem numera fordrar odelade krafter. Det är derföre hutvudsaklivast uti specialdisciplinernas intresse, som ett specialmöte af läkare blitvit beslutadt, ingalunda för att atsöndra medicinen från den öfriga naturforskningen. Då läkaren granskar de senaste decenniernas arbeten på det medicinska fältet, må han skatta lycklig att lefva i den tid som är, då synkretsen för sjukdomsprocessernas inre grund ailt mer och mer vidgas, då så mycket som För våra närmaste föregångare varit mörkt och dunkelt, nu för vår blick är ljust och förklaradt. Arbeten i denna riktning fortgå rastlöst, och terapin söker med framgång tillgodogöra sig och tillämpa den teoretiska forskningens resultater; resultater, erhållna från och genom sådana medhjelpare eller rättare medarbetare, som anatomi, fysiologi, kemi, fysik, mikroskopi m. fl. Med dessas biträde har sjukdomens diagnos blifvit ställd på en ståndpunkt, som allt närmare och närmare leder framåt till det sedan århundraden eftersträtvade målet, diagnostikens fullkomnande derhan att den kan hårda en plats inom de exakta vetenskapernas samhälle. Detta diagnostikens fullkomnande till exakt vetenskap är nyare tidens triumf, vunnen genom ihärdiga studier vid sjuksängen med bitrade af alla upplysningar, som nyssnämnda medarbetare förmått lemna. Från diagnostiken är visserligen blott ett steg till terapin, men detta steg är vidtomiattande, ofta ytterst svårt att taga ut, ty hvarje sjukdomsform har snart sagt sin terapi. Ett är att ställa en diagnos, ett annat att behandla den sjukdom diagnosen påvisat. Det är just nutidens exakta speciela diagnos, som framkallat nödvändigheten att söka efter en speciel terapi; för en dylik