Göteborgsposten – 14 juli 1870, sida 1

följa dess utveckling. Men de meddelade dragen äro karakteristiska och dessutom tillräckligt många för att låta det helas allmänna konturer skymta fram. Det otvannämnda lifförsäkringsbolaget i Brässel, Langrands första skapelse, förde en sorglig existens och dess resultater tillfredsställde alls icke stiftarens högtflygande ande. Han grundlade också straxt derefter den belgiska hypoteksbanken, med nominelt kapital af 12 mill., hvaraf 15 2 voro inbetalde. På rekommendation af Langrands klerikala vänner lyckades man sprida bankens obligationer för ett belopp af 11 millioner bland de flandriska bönderna. Tantiemerna åt stiftarne och lönerna åt de högre tjenstemännen — de uppgingo till en summa af 900,000 fr. för år — samt de stora dividender, hvilka måste åt aktionärerne utdelas på det att kapitalet fortfarande skulle lockas till att söka placering i bankens skuldförbindelser, hade emellertid snart uppslukat större delen af tillgångarne. I förbigående, så att säva, inrättar då Langrand i Wien hypoteksförsäkringsbolaget Vindobona, på hvilket en del af underbalansen kastas ötver. Men detta hjelpmedel visade sig icke törslå mycket; trenne år derefter stod man åter vid en flnansiel afgrund, och det är då Langrand rycker fram med sitt storartade ungerskt österrikiska projekt. I en inlaga till! regeringen motiverade han sin finansielt-politiska plan på följande sätt: Ungerns stora jordegare äro skuldsatta och önska sälja; den lägre befolkningen som är utan jordegendom önskar deremot köpa. Jag vill derföre leda det öfverflödiga belgiska kapitalet in i Ungern, dränera hela landet med kapitaler, gjuta nytt lif i det försummade jordbruket och höja landets skatteförmåga. Rikets skattkammare skall härigenom fyllas och kursen på Österrikes statspapper stiga. Saken har äfven en politisk sida, ty den icke synnerligen regeringsvänliga ungerska aristokratien skall genom jordegendomens styckning försvagas, men medelklassen stärkas. På samma gång utlotvar han åt Belgien att före taget skall rikta dess nationalförmögenhet med två milliarder. Nu afsänder han till Ungern en emissarie, d:r Alex. Ullman, åtföljd af en hel stab af underagenter. Vidsträckta oländiga trakter, som knappast voro försedda med vägar, inköpas till billigt pris. Det lyckas för hans agenter att omskapa den halfciviliserade befolkningen till sangviniska våghalsar, hvilka utan betänkande med solidarisk ansvarighet ölvertaga parcellerna och förbinda sig till terminliga afbetalningar. Och derefter rigtar han, med stöd af dessa sakförhållanden, en appel till det belgiska kapitalet. Ett cirkulär uppgifver den förväntade vinsten på den ungerska affären till 15 mill.; ett annat nio dagar derefter utkommande cirkulär höjer helt ogeneradt siffran i vinstkalkylen till 24 mill. och han försäkrar allmänheten att de inköpta. ordstyckena när som helst skulle kunna realiseras med från 20 till 50 procents profit. Den Langrandska hypotheksbanken utgör den tåra, genom hvilken strömmen skall ledas, och bankens obligationer, för hvilka omsättningen någon tid varit trög, få åter ea strykande afsättning. De ungerska terminsafgifterna flöto emel ertid icke in. De förmögne ledamöterna i styrelsen började frukta att mot deras egodear första stöten skulle riktas; de ofvannämnde herrarne Nothomb, Dedecker m. fl. hade unlertecknat obligationerna, hvarför dessa också cirkulerade bland allmänheten under namn a: bedecker-Bons, och det vill dessutom synas som om solidarisk ansvarighet förefunnits ör bankens principaler. Man vände sig derför till regeringen med en anbållan om att hypotheksbanken måtte förvandlas till ett kom mandit-bolag — en anhållan som likväl afslogs af regeringen. Då framträdde åter Langrands tyndighet i all sin glans. Han bildade ett internationelt sastighets-kredit-bolag med in-kränkt ansvarighet i London (International) och genom några finansiella taskspelarekonster, ötver hvilkas beskaffenhet våra källor likval icke gitva närmare upplysning, flytta— W e —