Göteborgsposten – 14 juli 1870, sida 1

Hr Lecoq smålog. — Allt detta har jag redan tänkt på, svarade han, och på mycket annat dessutom. Ah! det var ej lätt att finna ett medel att locka ut Trmorel. Jag har länge sökt det, och just då vi gingo hit in fann jag det. Inom en timma skall grefve de Tråmorel vara i faubourg SaintGermain. Det kostar mig ett bedrägeri, det är sannt, men omständigheterna kräfva det. Medlen helgas utaf ändamålet, får vara vår grundsats i detta fall. Han fattade pennan och utan att lägga sin cigarr ifrån sig, skref han raskt följande rader: Hr Wilson! Fyra af de tusenfrancssedlar, som ni lemnade mig i betalning, äro falska; jag upptäckte det då jag skulle öfverlemna dem till min bankir. Om ni ej innan klockan tio är i mitt hem för att afgifva en förklaring häröfver, ser jag mig nödsakad att redan denna afton anmäla saken hos kejserlige prokuratorn. Rech. — Se här, min herre, sade hr Lecoq i det han räckte fredsdomaren brefvet, förstår ni? Med ett enda ögonkast hade fredsdomaren läst igenom det och kunde ej återhålla ett utrop af glädje, som kom alla uppassarne att vända sig om. — da, sade han, ja verkligen; vid mottagandet af detta bref skall han gripas af en förfäran som skall öfvervinna den fruktan han har för att gå ut. Han skall inbilla sig att bland de sedlar han lemnat i betalning insmugit sig några falska utan att han märkt det; han skall