Göteborgsposten – 13 juli 1870, sida 2

på franska, det är sannt, men madame och han samtala alltid på engelska. Lecoqs ögon strälade allt mer, ju längre Palot skred fram i sin berättelse. — Tremorel talar engelska, eller hur? frågade han hr Plantat. — Ritt passabelt, och Laurence, likaledes. — Då äro vi på rätta spåret, ty ni veta att Tråmorel rakade af sig sitt skägg den afton han begick brottet. Vi kuuna gå vidare... Palot, som utan tvifrel väntade sig beröm, syntes emellertid något missbeläten. — Min gosse, sade polisagenten till honom, jag finner din spaning mycket väl utförd, en vacker gratifikation skall bevisa dig det. Okunnig som du var om hvad vi veta, var din slutledning ganska riktig. Men låtom oss återvända till hotellet, du bör ha en plan öfver bottenvåningen? — Naturligtvis, min herre, och äfven öfver första våningen. Portvakten, som ej var stum, gaf mig underrättelser rörande sitt husbondfolk, i hvars tjenst han ej varit längre än två dagar. Damen är rysligt sorgsen och gör ej annat än gråter. — Vi veta det. Planen, planen ...? — Dernere ha vi ett bredt och högt hvalf för vagnarnas passage. På andra sidan hvalfvet är en temligen stor gård. Till venster om hvalfvet är portvaktens boning, Till höger är en gallerport som för till en trappa om s0x trappsteg, hvilken åter leder till en vestibul som