Göteborgsposten – 11 juli 1870, sida 1

I fredsdomarens blick såväl som i hans ton trodde sig hr Lecoq upptäcka ett visst tvifvel som sårade honom. — IIyser ni misstroende till mig, min herre? frågade han. Hr Plantat ville protestera. — Tro mig, min herre... — Ni har mitt ord, återtog hr Lecoq, och om ni kände mig bättre skulle ni veta att jag aldrig sviker det sedan jag en gång gifvit det. Jag har försäkrat er att jag skall uppbjuda hela min förmåga för att rädda m:ll Laurence, och jag skall göra det. Men glöm ej att jag endast lofvat er min medverkan, ej framgång. Låt mig derföre vidtaga sådana åtgärder jag tror vara lämpliga. Han ringde på Jauouille. — Se här ett bref, sade han till henne, som genast skall bäras till Job. — Jag går sjelf med det. — Nej, du skall stanna qvar här för att invänta de personer jag skickade ut på morgonen. Allteftersom de infinna sig, skall du skicka dem till vinhandlaren vid rue des Martyrs. Du vet i hörnet midtemot kyrkan. De skola der finna ett godt och talrikt sällskap. Han utdelade sina befallningar och tog på samma gång af sig sin nattrock samt iklädde sig en lång svart öfverrock och ordnade sin peruk. — Kommer herrn tillbaka i afton? frågade Janouille. — Jag vet ej. — Och om man kommer från polisprefekturen?