Göteborgsposten – 11 juli 1870, sida 1

sonen K. Eskilsson, hvars fader eger den vackra hästen, med hvilken samme ryttare segrade vid Slagelse-kappridningen. Endast två tidningsreferenter begagnade offerten att invid den för prisdomaren, generalmajoren grefve Björnstjerna, anbringade plattormen göra de erforderliga anteckningarne. Dessa referenter voro professor Tenint för Parisertidningen Åla Patrie och hr K. Tersme den för Attonbladet. En annan sport — figurligt taladt — har ock i dessa dagar blifvit afslutad, och äfven den, likaledes figurligt taladt, efter föregången trainering. Den i tidningarne från olika synpunkter behandlade frågan om tillsättningen at förste stadsläkaretjensten i hufvudstaden är nemligen nu afgjord och regementsläkaren d:r Grähs har blifvit segervinnaren. Denna befordringsfråga var den första af mera ömtålig natur, som den nye ecklesiastikministern haft till föredragning. Till nämnde befattning hade 12 kompetenta sökande anmält sig. Det ålåg sundhetsnämnden att upprätta förslaget, hvilket sedan till öfverståthållaren skulle insändas och öfver hvilket han skulle afgifva utlåtande då handlingarne till K. M:t öfverlemnades. Men då törfattningarne icke föreskrifva huru många å förslaget borde uppfö ras, ansåg sig sundhetsnämndens pluralitet oförhindrad att å förslaget uppsätta blott en, nemligen d:r Amneus. Häröfver klagade d:r Grähs. Utan tvifvel förfor öfverståthållaren oriktigt, då han till K. M:t insände förslaget i stället för att till sundhetsnämnden återsända det med förständigande att å förslaget uppsätta tre at. de sökande — en åtgärd som åtminstone haft häfden för sig och som är principielt riktig. K. M:t utnämnde, såsom redan är sagdt, d:r Grähs till förste stadsläkare. Men deraf blef följden, att förslaget blef utan all betydelse, och den vigtiga principfrågan huruvida sund hetsnämnden törfarit rätt eller oriktigt då en dast en af de 12 sökande uppfördes på för slaget, har således icke blifvit löst. Man kan ock med fog säga, att då K. M:t icke fästade atseende på sundhetsnämndens — en delegation af stadsfullmäktige — förslag, så har den kommunala sjelfstyrelsen på ett betänkligt sätt blifvit åsidosatt. — Hvad som icke minst gör denna befordringsfråga märklig, är den omständigheten att en ansedd läkare, konungens förste lifmedikus hr Vincent Lundberg, var såsom ledamot af sundhetsnämnden den, hvilken butvudsakligen föranledde pluralitetens inom nämnden åtgärd att uppföra hr Aimneeus på förslaget. D:r Grähs har redan uppnått 56 år, och är således nära pensionsåldern såsom regementslakare. Huruvida han kan forttara med denna befattning sedan ban till förste stadsläkare blifvit utnämnd, är mer än tvifvelak tigt. Nödgas han såsom läkare i statens tjenst försaka sin pensionsrätt, så kan ganska lätt hända att han om några år, då hans krafter efter natnrens orduing blifva otillräckliga för att sköta den ansträngande förste stadsläkaretjensten, går miste om pension från stadskassan, hvartill några tå års tjenstgöring väl icke gör honom berättigad. Man gissar att om hr Grähs nu afgår från regementsläkaretjensten vid konungens Andra lifgarde, så är till denna befattning designerad konungens andre lifmedikus, förste bataljonsläkaren vid Lifgardet till häst d:r E. M. Edhom, och med anledning derat har jag hört sägas, att i den nu omnämnda tjenstetillsättningen ingått såsom en väsendtlig faktor hvad man skulle kunna kalla ett ackommodations-arrangement. För någon tid sedan omnämndes att preussiska regeringen för staden Stettins råkning gjorde anspråk på liqvid för en gammal fordran hos svenska kronan. Jag kan nu meddela huru förhållandet dermed är. Konung Carl X Gustaf erhöll af staden Stettin lån till ett belopp af 77,000 rdr silfver, således i nu gångbart mynt 308,000 rdr rmt, hvartill kommer räntan för mer än 200 år. Kapitalfordringen är obestridlig — den har åtminstone för mycket längesedan till siffran blifvit erkänd af kammarkollegium och af den kommission, som ätven för mycket längesedan hade i uppdrag att utreda flera mot svenska kronan anställda kraf. IIäradshöfd. Beckman är nu fordringsegarens ombud och kommer troligen snart att i rättegångsväg yrka liqvid, dock torde han hvad kapitalet beträffar inskränka sig till att utfå 77,000 rdr banko, såsom öfverensstämmande med den betalningsgrund som gjort sig gällande vid andra äldre förskrifningar i silt