Göteborgsposten – 7 juli 1870, sida 1

är i hans eget laboratorium som det gitt blifvit stulet, hvilket han soker i Sauvresys lik? Och dock talar han i den likgiltigaste ton i verlden om detta lik, som ej är för honom annat än den misstänkta materian. Och redan tänker han sig vid assisdomstolen, försvarande sitt känslopappers egenskaper. — Det är ju klart att han kan vänta sig vedersakaro. — oOch i afvaktan på dem öfvar han sig, experimenterar och analyserar med den största kallblodighet i verlden; i sitt afskyvärda kök kokar han, filtrerar, preparerar sina argumenter!... Hr Lecoq var långt ifrån att dela fredsdomarens vrede. Utsigten att få höra skarpa debatter var tillochmed angenäm för honom. Han föreställde sig att det skulle bli en högst intressant vetenskaplig strid. — Det är visst, yttrade han, att om den skurken Tremorel har nog fräckhet att förneka Sauvresys förgiftning, hvilket ligger i hans intresse, skola vi få bevittna en präktig rättegång. Detta enda ord: rättegång gjorde med ens slut på hr Plantats obeslutsamhet. — Det behöfves ej, utropade han, nej, det behöfves ej att det blir någon rättegång. Den otroliga häftighet hvarmed detta yttrades af den lugne, kallblodige hr Plantat, som vanligtvis visste så väl beherrska sig, tycktes förbrylla hr Lecoq. — Aha! tänkte han, jag får nu veta alltsammans. Derefter tillade han högt: — Huru! ingen rättegång?