Göteborgsposten – 7 juli 1870, sida 1

Kusttorget, samt hos R. B. Vetteryren 1 Hedbergs 6 — — vvs och den sjukliga typ, som utmärka vårt lands i uppväxt stadda ungdom, börjat blifva föremål för uppmärksamhet och bekymmer. Ämnet har tvärtom redan länge afhandlats vid lakareoch vid skolläraremöten, i pressen liksom i särskilt utgitna broschyrer. Men ett vigtigt inlägg i denna diskussion har för någon tid sedan skett genom en af e. o. protessorn i Upsala medicinska fakultet hr G. Kjellberg utgifven skrift om vården af den växande ungdomens fysiska och psykiska helsa. Denna lilla populärt affattade afhandling, som från vetenskaplig synpunkt tager de allmänt kända sorgliga fenomenerna i skärskådande, är egnad att ställa frågan bland de trämst på dagordningen stående och kommer utan tvifvel att tillvinna sig erkännande af alla och beaktande möjligen äfven från lagstiftningens sida. De sjukdomsformer, under hvilka denna ungdomens allmänna ohelsa uppträder, äro -— säger hr Kjellberg — en mer eller mindre svår anemi, förenad med allmän afmattning, ett katarrhaliskt tillstånd hos intestinalkanalen samt cerebrala symptomer, åtfoljda af tröghet vid tankearbete, retlighet i lynnet och mattighet vid uppvaknandet. Hvarifrån härleder sig denna sjuklighet? Det är hufvudsakligen hos de välbergade klassernas barn som den framträder, och det kan således icke vara brist eller fysisk vanvård som är dess orsak. Man märker vidare att under de första barnaåren, så länge barnen stå under qvinnans omtänksamma och praktiska regemente är utvecklingen jemn och god. Först då barnet inträder i skolåldern förändras förhållandet; då fly oftast rosorna från kinderna och barnaglädjen trån hjertat. Man måste således antaga att det anmärkta sjuklighetstillståndet har sin grund i något för skolorna, såväl de enskilda som de offentliga, egendomligt förhållande, Det kan icke vara skollokalerna och de yttre anordaingarne som utgöra anledningen, ty för srisk lutt, ljus och värma samt gymnastiska ofningar är numera rikligen sörjdt. Felet kan endast ligga i skolans arbetsordning. Från många håll ha också svåra anmärkningar blifvit riktade mot denna och isynnerhet mot de nya anordningarne af språkundervisningen. Det är nemligen icke mindre än 6 olika språk, hvilka upptagas i de offentliga skolornas arbetsplaner, och på vissa stadier inom skolan måste nära två tredjedelar af ungdomens arbetstid användas till ett abstrakt grammatikaliskt studium. Vidare har kristendomsundervisningen märgenstädes öfvergått till en ansträngande, gagnlös mnemoteknik, i det utanläsning af katekes, psalmer och evangelier blifvit hufvudsak. Ser man nu på antalet at de arbetstimmar, som till inhemtandet af denna lärdom användas, så upptaga undervisningsplanerna blott fem å sex timmars dagligt arbete i skolan. Och gällande stadga för elementarläroverken föreskrifver till ytterligare visso att läraren skall tillse att lärjungens krafter icke nedtyngas genom föresättandet at lörstora hemarbeten, och att hemlexor må i de lägsta klasserna sparsamt begagnas och endast småningom ökas, i den mån lärjungens kroppsoch själskrafter utvecklas till förmåga såväl af ett mera ansträngdt arbete som at en icke blott till minnesöfning inskränkt studieverksamhet på egen hand. Följdes denna föreskrift vore det svenska läroverket det yppersta i Europa. Meu förhållandet är icke sådant. Tvärtom tillåtas de reglementerade 5 å 6 arbetstimmarne svälla ut till 9 å 10, ja ända till 12 timmar i dygnet, allt efter olika nit hos lärarne och intellektuel kapacitet hos lärjungarne. Afven för en fullt utvecklad individ är ett ansträngande tankearbete af åtta å tio timmar dagligen icke någon obetydlighet, och skall dermed fortsättas längre tid, erfordras mycken försigtighet vid arbetets fördelning på dagens timmar, såvida allvarsam fara för helsan skall kunna undvikas. För den uppväxande ungdomen utgör ett sålunda forceradt arbete en ren orimlighet. Tager man i betraktande lagarne för nervsystemets fysiologiska lit så kommer man EE AE —