Göteborgsposten – 5 juli 1870, sida 1

terhet och sedlighet inom samhället bäst befrämjas. Hvad sedligheten beträffar, hade afdelningen svarat, att densamma framjas bäst dels genom samhäl medlemmarnas aktgifvande på sig sjelfva samt aktning för sitt eget värde såsom menniska och medborgare, dels genom allt som kan leda till frambringande af en kristlig och folklig upplysning, d. v. s. en upplyssning, som går till hjertat och verkar förådlande derpå, styrker viljefriheten, utvecklar förståndet och väcker den rätta frihetskänslan. — Största vigten ligger härvidlag på qvinnans sedlighet samt att hon som duglig husmoder skapar omkrii 2 hem, der hennes make väl trifves och der barnen fostras till letvande kristendom samt lära att älska och akta arbetet. Till nykterhetens befrämjande särskildt inom Sverige hade mötet ansett det Åerfordras en bränvinslagstittning, som icke lockar kommunen att ockra på sin frihet, samt goda efterdömen från arbetareföreningarnas och bättre lottade samhällsmedlemmars sida-. Såsom ett verksamt medel till befrämjande af nykterhet och sedlighet inom samhället hade äfvenledes framhållits: En på sakförhållanden grundad upplysning om starka dryckers beskaffenhet och deras närmare och tjermare verkningar samt om de välgörande följderna at deras umbärande?. De resolutioner, afdelningen sålunda föreslagit, gillades af mötet, efter det endast en ledamot, hr Ekdahl, yttrat sig och dervid uttalat den åsigten, att enda radikala medlet till nykterhetens åstadkommande vore att antaga den s. k. Mainelagen eller den af en mängd bland Nordamerikas förenade stater antagna författning, som helt och hållet förbjuder bruket af bränvin. Så länge spritvaror singe tillverkas och försäljas, blefve det ej möjligt att förekomma missbruken deraf. Tredje fragan: Hvilka åtgärder böra och kunna vidtagas, för att åstadkomma en förbättrad uppfostran för arbetarens barn och bereda minderå arbetare tilltälle till åtnjutande af skolundervisning hade besvarats med följande af hr Blomstrand föreslagna resolution: Svaret innehalles hufvudsakligast i det svar som afgifvits på första frågan; men afdelningen ville här tillägga, att barnen i sjelfva skolan lära sig att arbeta, så att de barn, som qvarstanna i skolan längre tid än som erfordras för inhemtande af skolans egentliga läroämnen, må i sammanhang med sjelfva skolgången lära sig något handtverk eller handarbete. Hr Ekdahl förklarade sig på det hela nöjd med detta svar, men fann detsamma ej exakt. Den tekniska undervisningen borde för såväl flickor som gossar börja tidigare än hvad afdelningen tänkt sig, åtminstone i städerna. Eljest skulle det visa sig, att skolan ej förmådde skapa praktiskt dugliga medborgare och medborgarinnor. Hr Blomstrand fäste uppmärksamheten derå, att meningen vore, det den tekniska undervisningen skulle börja redan vid 9 års ålder, då man väl finge antaga, att barnen inhemtat det mått at kunskaper, som i resolutionen omnämnts. — Skolläraren Herrlin från Karlshamn protesterade på det bestämdaste mot hvarje försök att öka lärarekrafterna i folkskolan; sådant skulle ej tjena till annat än att göra ställningen ännu sämre för de redan befintliga skollärarne, hvilka samtliga kunde sägas sitta på svältkur. En ledamot af afdelningen hade på förmiddagen yttrat, att folkskolan ansågs oduglig, men talaren sökte bevisa det oriktiga i en sådan uppfattning. Hr Struve från Sundsvall upplyste med anledning härat, att denna uppfattning vore rådande i nämnde stad, och hade följden deraf blifvit, att en stor del af innevanarne derstädes. af misstro till statens folkskola, för sina barn begagnat en af ett enskilt sällskap grundad skola. I parentes kunde nämnas, att detta sallskap utgjordes af baptister. — Härefter antogs afdelningens törslag. I afscende a sjerde frågan: Böra ej, äfven i afseende på äläre arbetare, sådana bestämmelser anzaende arbetstiden vidtagas vid t. ex. bruk, fabriker och större verkstäder, som lemna arbetarne tilltälle att besöka skolor eller på annat sätt förvärfva bildning och kunskaper? beslöt mötet i enlighet med afdelningens hemställan uttala sin öfvertygelse, att let skulle vara i hvarje arbetsgi vares vältörstådda intresse att hos sina yngre och äldre arbetare väcka ch underhålla ifver och lust att i söndagsoch aftonskolor vinna bildning och upplysning, äfven om detta icke kan ske utan inskräukning at den dagliga arbetstiden. Hr Ström redogjorde derpå för den behandling, som andra afdelningen egnat åt åttonde frå , så ivuande: Ilvilka äro de basta medel att förmå arsetaren att göra sig uelaktig utaf de förmåner, som ensionsoch ränteförsakringsanstalter, Juklhelpstöreninugar, sparbanker och bran forsakringsanstalter tör löseg ndom m. tl. medtöra; och huru skall hans förtroenue till dessa inrättningar väckas? I afseende å de fyra förstnämnda af dessa förr hade afdelningen uttalat sig mera i allmännet om de bevekelsegrunder, som borde förmå arbetarne att inträda deri, och på hvilka deras uppmärksamhet borde väckas genom oftentliva töredrag, enskilta samtal m. m. Mötet biträdde de asigter, ardelningen häri uttalat. Rörande medlen att förmå arbetarne till inträde i brandförsåkringsanstalter hade afdelningen bland annat hemställt till mötet att besluta en skrifvelse till samtliga brandförsäkringsbolagen i Skandinavien om nedsättning med 50 4 i brandförsäkringsafgiften för assuranssökande, tillhörande arbetaretöreningar eller andra sjelthjelpsföreningar, derest sådan nedsättning at dessa föreningars styrelser tillstyrkes. Vid föredragningen häraf motsatte sig flera talare såsom hrr Blomstrand. Hangelundh, Struve, Johnsen, Hagerman, Cyrus m. fl. på det bestämdaste hvarje åtgärd, som kunde afse att bereda arbetaren några undantagsförmäner eller göra dem i större eller mindre mån till allmosetagare. Hr Fougl upplyste, att den komite, som blifvit nedsatt för uppgörande af förslag till nytt reglemente för städernas allmänna brandstodsboll ag, bland annat 10reslagit vissa premier at arbetare som brandförsäkrat sin egendom och tillika vore medlemmar af en brandkär. Sedan ordföranden fästat uppmärksamheten pa