Göteborgsposten – 5 juli 1870, sida 1

Ja, ået kunde verkligen vara hr Lecoqs ögon, det kunde äfven vara hans röst. Hr Plantat var helt bestört. — Jag skulle ej ha kunnat känna igen er, sade han. — Det är sannt, jag är något förändrad klädd som byråchef. Men hvad ville ni väl man skall göra? Yrket! ... Han sköt fram en fatölj till sin gäst och fortfor: — Jag ber er tusen gånger om ursäkt för de formaliteter som fordras för att slippa in i mitt hus. Det är en nödvändighet, som jag ej finner det ringaste angenäm. Jag har sagt er för hvilka faror jag är utsatt; dessa faror förfölja mig ända in i mitt hem. Sista veckan infann sig en bärare från jernvägen med ett paket som hade min adress. Janouille — det är min husbållerska — hvilken tio ärs tjenst hos mig dock gifvit en fin näsa misstänker ingenting utan låter honom inträda. Han räcker mig paketet, jag sträcker ut handen för att taga det, piff! paff! två pistolskott brunno af. Paketet var en revolver omlindad med vaxduk; den föregifne bäraren var en från Cayenne förrymd fånge som blifvit arresterad af mig året ) Forts. fr. N:o 150. HO nnnmaanz— oh nmiotnuniuioOO i nen