Göteborgsposten – 1 juli 1870, sida 2

hoppets stråle började framskymta för honom. Men han ville dock ingenting säga. — Gör med mig hvad ni vill, sade han. — Hvad vill du väl att man skall göra ined en ideot sådan som du! utropade hr Lecoq som nu var riktigt ond. Jag börjar tro att du är en dålig karl. En hederlig karl skulle inse att vi vilja draga honom ur en dålig belägenhet och skulle säga oss sanningen. Du förlänger frivilligt ditt fängelse. Du skall på det sättet få erfara, att den största klokheten består just i att säga sanningen. En sista gång, vill du svara? Cacepin gjorde med hufvudet en nekande åtbörd. — Återvänd då i fängelse eftersom du heldre vill det, slöt polisagenten. Sedan han sökt ett bifallstecken af instruktionsdomaren, tillade han: — Gendarmer, fören den anklagade tillbaka. De män som dagen förut börjat undersökningen befunno sig ånyo ensamma med hvarandra. Men hvilka oväntade uppslag i saken hade ej inträffat sedan tjugofyra timmar tillbaka! Detta brott på Valfeuillu, som vid forsta anblicken syntes så enkelt, hade plötsligt blifvit inveckladt med de mest sällsamma omständigheter och tack vare hr Plantats upplysningar och Lecoqs genialiska slutledningar antagit oerhörda proportioner. Man hade trott sig finna ett mord, begånget af ett band ursinniga mördare, med stöld och plundring till bevekelsegrund, men sedan man trängt längre in i saken, fann man en af dessa hiskliga dramer, som någon gång