Göteborgsposten – 1 juli 1870, sida 1

resultatet af de inom Elfsborgs län hitintills gjorda bemödandena, Latt på ett nutidens anspråk motsvarande sätt hätda slöjdskickligheten inom länet och såmedelst också bidraga till näringarnes utveckling och förkofran i ett älskadt fosterland. Att dessa bemödanden, efter vårt förmenande, krönts med den vackraste framgång, skola vi i det kommande söka ådagalägga; i dagens artikel inskränka vi oss till att ge en kortfattad historik öfver mötets egentliga festdagar. Efter det med bravorop helsade talets slut, spredo sig de många besökande i utställningslokalerna, hvilka snart voro öfverfyllda. Ett ganska stort antal af mötets deltagare, särdeles de manliga samlades efter en tunds förlopp i kyrkan, hvarest dagens diskussion skulle bållas. Förhandlingarne leddes af grefve Sparre och höllos i kyrkans kor. Med sästadt afseende på godt utrymme kunde denna diskussionslokal ej anses illa vald; men olyckligtvis fortgick in-och utströmningen af mera skådeän hör-lystna under hela tiden oafbrutet, och de under kyrkans hvalf återskallande fotstegen gjorde det nardt när omöjligt äfven för den uppmärksamme åhöraren att kunna uppsnappa annat än spridda yttranden, hvilka, lösryckta ur sitt sammanhang och framträdande under sådane tormer som: sockerbetan, gödslingen, spillningen, Åladugården? o. s. v. klingade nog egendomligt för lokalen och de omgifvande dekorativa föremålen. Vi föredrogo derföre att istället göra en titt-in i utställningens andra lokal, tekniska läroanstaltens hus utanför Vesterbro. Som vi förut omnämnt ligger sagde byggnad på en böjd och imponerar derjemte genom en enkel men vacker arkitektur. Åtven här vaja vid ingångarne brokiga flaggor och å frontonen är aubragt en tross af de tre skandinaviska länlernas flaggor. På nedra botten hade den ambulatoriska tafvelutställningen uppslagit s na bopålar, men ett oblidt öde ville att densamma alltid var stängd, då vi gjorde våra besök i sagde utställningslokal. Vi sågo många 1 likhet med oss förgäfves tumma på vredet ill denna konstens helgedom, hvadan måhända tiden, då expositionen hålles öppen, kl. 11 —2 och 5—8 åtminstone för en och annan icke föll sig så alldeles lämplig. Kl. 3 e. m. var festmiddag anordnad i Boräs Hotell eller för att uttrycka oss mera populärt och af allom begripligt hos Sölerstroms. I en vacker och rymlig sal omgilven af en veranda och med utsigt åt en vidsträckt trädgård voro trenne stora bord dukade, hvarjemte det äfven serverades i ansränsande smårum. Öfverst vid det mellersta bordet hade grefve Sparre och de damer, hvilka hedrade middagen med sin närvaro, sina platser. Den gladaste stämning rådde under hela middagen och de flesta skålar, som utbragtes helsades med högljudt bifall. Efter middagens slut spred sig sällskapet i glada rupper i den vackra trädgården, en Trädgärdsförening i förminskad skala, från hvars många bersåer, lusthus och andra improviserade Bacchitempel glam och skämt ljöd ända till långt in på natten. Öfver ingången till det största af dessa tempel, stora lusthuset i midten af trädgården, hade man åtminstone för en del af eftermiddagen kunnat rista: Åt vältaligheten! ty vid fyllda bålar firade här såväl middagens som andra rhetorer segrar, förkunnade för de utom tempelmurarne hvimlande skarorna geno mkraftiga, ofta upprepade bitallsrop. Huru angenämt det än måhända kunde ha varit att afsluta dagen i det Söderströmska