Göteborgsposten – 1 juli 1870, sida 1

Men hr Lecog, ehuru förvånad; blef ej modfälld. Han har stor erfarenhet. Det är ej sällsynt att anklagade taga på sig ett brott, till hvilket de ej äro skyldiga; så osannolik saken än låter är den ett erkändt faktum. En oskyldig blir arresterad, omständigheterna äro emot honom, ransakningsdomarne äro ihärdiga, hans fängelse blir allt outhärdligare, han misströstar om att sanningen skall komma i dagen och han bekänner. Polisagenten närmare sig Guespin, slog honom på axeln och yttrade i nästan faderlig ton: — Hvad du nu säger oss, min gosse, är rent af löjligt. Tror du att hr instruktionsdomaren har något hemligt motiv för att komma åt dig? Nej, det kan du ej tro. Tror du att jag har intresse af din död? Lika litet. Ett brott har blifvit begånget, vi söka den brottslige. Om du är oskyldig, så hjelp oss att finna reda på den som ej är det. Hvad gjorde du från Onsdagen till Thorsdagsmorgon? Men Guespin framhärdade i sin slöa envishet. — Jag har sagt hvad jag hade att säga, utbrast han. Hr Lecoq bytte då om ton; från välvillig som den varit blef den sträng, han tog ett par steg tillbaka, liksom för att bättre kanna bedöma hvilken verkan han skulle frambringa på Guespin... — Du har ej rättighet att tiga, förstår du? återtog han. Och tillochmed om du tiger, tror du ej att polisen i alla fall vet allt? Gaf ej din herre dig en kommission i Onsdags afton? Hvad lemnade han dig? En sedel på tusen francs?