Göteborgsposten – 1 juli 1870, sida 1

Utställningen i Boras. (Från Red:s korrespondent.) II. UDtställningen hade sina hufvudlokaler i elementar-läroverkets skoloch gymnastikhus. Dessa äro belägna på en höjd bakom kyrkan och gården var nu inhägnad af ett staket med en rikt flaggbeprydd portal, å ömse sidor om hvilken lästes: Landtbruks-, Industri och Slöjdutställning. På gården framför skolhuset voro uppställda några lokomobiler, ångpannor och maskinerier, vagnar och under ett skjul en vacker och rikhaltig utställning af gjutgods från Göteborgs mek. verkstad och Eriksbergs gjuteri. Här stod, äfven ett miniatyrhus, exponeradt af Uellereds trävaruaktiebolag, i sin helhet erbjudande profver på sagonerad väggoch takspån, förhydningsspån, vaniig takspån och golftiljor af gran. Vidare funnos här tröskverk, kastmaskin och sädessorterare från Jonas Andersson i Romsås m. m. Skolgården uppstiger i en terass framför gymnastikhuset och bildar en särdeles vacker, rymlig plats, omgifven at skuggrika träd. Göteborgs mek. verkstad hade här bl. a. ett präktigt expositionsfält för sina välkända och uven vid denna utställning prisbelönta åkerbruksredskaper. Tisdagen d. 28 Juni vid 11:tiden var lenna plats öfverfylld af utställningsbesökande af alla klasser, från den eleganta damen i modernaste sommartoilette till marbodäkan i den enkla, hemväfaa bomullsklädningen och det bekanta, mörka hufvudklädet, omgifvande ett anlete oftast strålande af frisk ungdom och nordiskt qvinligt behag, från den ordensbeprydda storbeten i svart frack till den enkle Markbonden i likaledes hemväsd drägt, prester, utställare, tidningsreferenter och andra resande från alla håll och kanter. Framför gzymnastikbyggnaden var den löfbeklädda taarestolen uppställd och på ömse sidor om denna vajade från väldiga mastträn nordiska ilaggor. Det uppställda testprogrammet uppwg kl. 11 f. m. som tiden för mötets högtidliga öppnande, men klockan hade redan hunnit bli 3,12 innan dagens bjelte i så många ufseenden, landshöfdingen grefve Erik Sparre, åtföljd af festkomiterade anlände. Den massa af antagligen ännu i sista stunden ökade bestyr, som måste medfölja öfverinseendet vid en så vidtomfattande utställning, var antagligen orsaken till att hr grefven, hvilken väl och med fog torde kunna betraktas som ett slags konung inom sitt lilla rike, denna gång liksom vid andra tillfällen under mötet blef nödsakad att dementera den gamla satsen att punktlighet är furstars artighet. Med kraftig, vidtomkring ljudande stämma uppläste hr grefven det tal, hvarmed han öppnade mötet. För vidlyftigt att i vår flyktiga öfverblick kunna inflyta låg dess i ett vackert varmt och fosterländskt språk uttalade wendens klart uttryckt i slutorden, då han antydde att utställningen måtte betraktas som